Kunskap i en ond spiral - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Kunskap i en ond spiral

Foto: Magnus Bard

Regeringens satsningar på högskolan är fel recept för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vad som behövs är undervisning i världsklass, inte fler utbildningsplatser.

Svensk högteknologi befinner sig på glid. Åtminstone om man ser till jobben är utvecklingen dyster: Inom de tre prestigebranscherna läkemedel, it och telekom minskar antalet anställda på bred front. På tio år har det skett ett sysselsättningstapp i storleksordningen 30–50 procent.

Denna nyhet levererade professorerna Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund på söndagen (SvD 26/4). Säkert går det att peka på svagheter i statistiken, eller andra analyser som ger en ljusare bild. Men med tanke på vårens uppsägningar i Ericsson, nedmonteringen av Sonys verksamhet i Lund och Astra Zenecas bantning tycks beräkningarna brännande aktuella.

Vad bör då göras? Enligt Braunerhjelms och Eklunds forskning är en källa till problemet företagens svårigheter att hitta rätt kompetens. Här finns en ond spiral. Ju färre som kan anställas, desto svagare blir företagen och desto färre blir på sikt jobben.

Deras slutsats – att Sveriges konkurrenskraft håller på att urholkas – bör ses i ljuset av de senaste årens uppmärksammade vittnesmål från den svenska högskolan.

Minns larmet från KTH och Chalmers; de rapporterade i fjol om en fördubbling av andelen studenter som inte når upp till förkunskapskraven i matematik. Samtidigt sades spjutspetsarna på utbildningarna ha blivit färre.

Just de högpresterande ingenjörstudenter som ska föra svensk exportindustri framåt minskar alltså i antal. Trots fler utbildningsplatser.

Inte bara studenternas förkunskaper är ett problem. Klagomål hörs också i den andra riktningen – i förra veckan meddelade Centrum för rättvisa att deras klient, en amerikansk student, stämmer den svenska staten. Hennes utbildning på Mälardalens högskola höll inte måttet och nu vill hon ha studieavgiften tillbaka.

I boken ”Universitetsreform!” som släpptes nyligen beskrivs konsekvenserna av högskolans utbyggnad och de senaste årens reformer. Parallellt med den högre utbildningens expansion har forskarnas frihet minskat. Professionalismen har urholkats, liksom resurserna.

Universiteten har förvandlats till byråkratiska kolosser, där lärarna utgör kuggar i förvaltningen. Målet är genomströmning, alltså att så många studenter som möjligt ska klara sina kurser och kunna kvittera ut en examen.

”Detta är svensk akademisk misär”, sammanfattar en av författarna.

Det är alltså en genomgripande kris i kunskapslandet Sverige som gör sig gällande i exportindustrins siffror. Problemet är kvalitativt. Förutom om grundskolan och gymnasiet handlar det om den högre utbildningens status, universitetslärarnas roll, villkoren i föreläsningssalen och hur studenterna når en internationell kunskapsnivå.

I sin vårbudget betonar regeringen dock kvantitet: fortsatt utbyggnad av högskolan. Resonemanget som Stefan Löfvens hade i sin regeringsförklaring är talande: ”Aldrig har så många unga sökt sig till en högre utbildning – men allt för många möter en stängd dörr samtidigt som den globala konkurrensen tilltar. Antalet högskoleplatser ökas därför i hela landet.”

Tusentals nya platser skapas, och bland annat öppnar man dörren för Arbetsförmedlingen att använda universitetskurser i den så kallade sysselsättningsfasen, eller fas 3.

Stefan Löfven och hans finansminister Magdalena Andersson talar ofta om just de problem med ”matchning” på arbetsmarknaden som Braunerhjelm och Eklund pekar på. Men det är som om det räckte med kunskaper på papperet. I takt med att den globala konkurrensen tilltar är det nödvändigt att fler tillägnar sig avancerade kunskaper. Desto viktigare att undervisningen samtidigt håller hög internationell klass.

Att kvaliteten ska höjas är också regeringens mål, förvisso. I budgeten satsas det på lärarutbildningen, humaniora och samhällsvetenskap. Tillskotten är välbehövliga. Den långsiktiga urholkningen av resurser bromsas ett slag.

Men räddar det de kunskapsintensiva branscher som tycks vara på dekis? Det är mer tveksamt. Sverige är i trängande behov av en mer ambitiös universitetsreform.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.