Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Låt inte Kristersson kidnappas av SD

Illustration: Magnus Bard

DN 13/10 2018. Ett parti påverkas av vilka det samarbetar med. Det är dags för högern att erkänna det.

På fredagen samlade Ulf Kristersson sin riksdagsgrupp för ett extrainsatt möte. Budskapet var att han nu är beredd att gå fram som regeringsbildare med eller utan allianskollegorna. De andra partiledarna har fått helgen på sig att förhålla sig till beskedet.

Enligt Kristersson ska SD inte få inflytande över hans regering, men ”däremot skulle regeringen frimodigt lägga fram sin politik och pröva den i riksdagen”. Efter ett år ska resultatet utvärderas. 

Kristersson försöker med andra ord köpa sig tid. Dagens besked är ett sätt att göra alla nöjda, alldeles oavsett hur de ser på SD-samarbete. Dessvärre är det omöjligt: Det går inte att säga att M ska styra och samtidigt påstå att det ska ske utan SD-inflytande. Det har nu stått klart i en månad: Kristersson kommer att behöva Åkesson för att kunna regera. Mandaten talar sitt tydliga språk.

Borgerligheten har ägnat den gångna valperioden åt att med rätta förklara att Vänsterpartiet har styrt Sverige i fel riktning. Nu gör många sitt allra bästa för att låtsas som att Sverigedemokraterna inte skulle få någon som helst makt i samma roll. 

Borgerligheten borde fundera mindre över vad den vill använda Jimmie Åkesson till, och mer på vad Sverigedemokraterna vill ha Ulf Kristersson till.

”Titta, de vill bara se om fattigpensionärerna, det kan vi ordna”, säger några. ”De är ju bara konservativa patrioter”, försöker andra. 

Men det är att göra det farligt lätt för sig. När Jimmie Åkesson ombeds att välja mellan Angela Merkel och Viktor Orbán, väljer han mannen som monterat ner den fria pressen och domstolarnas oberoende i Ungern. Som kommer att gå till historien som personen som introducerade begreppet ”illiberal demokrati”, som i praktiken handlar om vägen till ickedemokrati. 

Borgerligheten borde därför fundera mindre över vad den vill använda Jimmie Åkesson till, och mer på vad Sverigedemokraterna vill ha Ulf Kristersson till. 

Åkesson skulle initialt kunna gå med på en hel del. Han vill göra det lätt för Moderaterna att nappa på betet. Symbolsegern, steget in i värmen, skulle vara värt det. Men det skulle vara tillfälligt. SD-ledaren har på sikt inga skäl att släppa fram Kristersson utan att få något tillbaka. 

Många ekonomiska spörsmål kan förhandlas bort på en förmiddag, det är bisaker för Åkesson. Det är helt andra frågor som är avgörande, som utgör det krig som hans kollega Mattias Karlsson syftade på när han efter valet talade om att det var dags att ”segra eller dö”. Det var inte vinster i välfärden och rutavdrag han hade i åtanke.

Samma ögonblick som Jimmie Åkesson inte är nöjd, faller Ulf Kristerssons regering. Det vet de båda två. Och det som skulle göra SD-ledaren nöjd är angiverilagar, styrning av public service, återvandring, återkallade medborgarskap, ändrade abortgränser, ett adjö till EU och närmanden till Ryssland. Politik som skulle förändra Sverige i grunden. Vad kommer Kristerssons svar att vara när Åkesson börjar ställa krav? Vad är M-ledaren beredd att kompromissa om för att behålla makten?

Medan Sverigedemokraterna skulle kämpa vidare med att segra eller dö skulle Kristersson hamna i situationen: anpassa dig eller bli fälld. Och hur stor är då friheten att tala klarspråk? Inte bara i riksdagens arbete, utan också om den rasism och homofobi som avslöjas i SD med samma självklarhet som att en årstid följer en annan.

Detta är alltså den sits som Ulf Kristersson ber de andra alliansledarna att sätta honom i. Lyckligtvis kan de säga nej. Det borde vara en självklarhet för varje liberalt parti.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.