Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lat-oss-inte-folja-terroristernas-manuskript/

Ledare

Låt oss inte följa terroristernas manuskript

Sorg på Nya Zeeland. Foto: Marty Melville/AFP

DN 16/3 2019. Bilderna från Christchurch, Nya Zeeland, visar omfattningen av den högerextrema terrorns hat mot muslimer. I stället för att ytterligare vidga klyftorna och misstron mellan olika grupper bör vi ta lärdom av den samhörighet och enighet som följer på terrordåden.

Rätta artikel

Dödstalen stiger efter terrordådet mot moskéerna i Christchurch, Nya Zeeland. Än en gång har oskyldiga, obeväpnade människor – än en gång bedjande i en helgedom – fallit offer för extremisternas blinda hat.

Bilderna på döda och skadade muslimer som förs bort från den moské dit de kommit för att förrätta fredagsbön skakade och skakar fortfarande en hel värld.

Att dra för snabba slutsatser av ett stort attentat är alltid vanskligt. Klart är att de gripna för dådet misstänks vara antimuslimska högerextremister varav åtminstone en är australisk medborgare. 

Det är han som ska ha länkat till ett långt ”manifest” i sociala medier, där han hänvisar till Utøyaterroristen Anders Behring Breivik. Texten präglas enligt den antirasistiska stiftelsen Expo av ”typiskt högerextremt tankegods”. Den misstänkte skytten kallar sig ”ekofascist” och ”etnonationalist”.

Som motiv till attacken mot moskéerna i Nya Zeeland lyfter han fram bland annat terrordådet på Drottninggatan i april 2017. 

Det är ett hån mot Drottninggatans offer, deras anhöriga och hela Stockholm. Men den här typen av extremister är bara intresserade av någons lidande om de kan utnyttja det som symboler för sina egna perverterade syften.

Bland terroristernas mål finns alltid polarisering. Ett dåd som det i Christchurch ska dels sprida skräck, dels skapa en motreaktion. Ingen skulle förmodligen bli gladare än gärningsmännen om moskéattackerna gav en uppiskad skräck för och vrede mot ”den andre”.

Lärdomen är att terroristerna är få och att avskyn mot dem är kompakt.

Omedelbart efter attackerna var några snabba med att poängtera att det vanligtvis minsann är muslimer som står för våldet och peka på helt andra dåd med islamistiska förtecken. Andra beklagade sig över att ett dåd bara kallas terror om gärningsmannen är muslim – trots att statschefer, politiker och medier så snart detaljerna började klarna tydligt poängterade att det handlar om just terrorism.

Risken är stor att terrordåd vidgar klyftor och skärper motsättningar i samhället. Vilket i stort sett alltid är ett av extremisternas uttalade mål. För hämnd föder hämnd, hat föder hat, det finns få bättre grogrunder för fortsatt terror än oförsonlighet. 

Låt oss inte följa terroristernas manuskript. I stället borde vi lyfta fram den enighet, den solidaritet som blommar ut varje gång som någon iscensätter dessa fega attacker mot oskyldiga människor. När terrorn slår till går samhällen tätare ihop för sorg och helande. I det stora flertalets reaktioner finns inte muslim, kristen eller ateist, inte invandrare och urbefolkning, inte höger och vänster – det finns bara människor, förenade i empati.

Detta bör vi ta till oss, detta borde vi dela i sociala medier i stället för terroristernas budskap, filmer och ”manifest”.

Lärdomen från dådet i Christchurch, såväl som från dem i New York, London, Madrid, Oslo och Stockholm, är inte att terroristerna är många och mäktiga. Tvärtom, det är att de är få och att avskyn mot dem är kompakt. 

I stället för att låta terrordåden polarisera oss kan vi använda dem till att bryta spiralen av hat och våld.