Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-03 05:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lat-utoya-tjana-som-en-paminnelse-om-att-ord-far-konsekvenser/

LEDARE

Ledare: Låt Utøya tjäna som en påminnelse om att ord får konsekvenser

Dåvarande statsminister Jens Stoltenberg hyllades för sitt ledarskap efter terrorattentaten i Norge 2011. Tio år senare har landet svårt att enas kring en gemensam berättelse om händelserna.
Dåvarande statsminister Jens Stoltenberg hyllades för sitt ledarskap efter terrorattentaten i Norge 2011. Tio år senare har landet svårt att enas kring en gemensam berättelse om händelserna. Foto: Chris Maluszynski

DN 22/7 2021. Trots arvet efter Utøya frodas det högerextrema tankegodset i Norge. Anständighetens gränser måste upprätthållas av politiker i alla läger.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Tio år har passerat sedan Utøya. 69 personer dog i Anders Behring Breiviks ondskefulla massaker på ön och åtta liv krävdes när bomben i det norska regeringskvarteret briserade. Händelsen utgör ett av Norges stora kollektiva trauman.

Den omedelbara hanteringen av attentatet var en uppvisning i liberal värdighet. Rättsprocessen mot Breivik präglades av demokratiska principer snarare än hämndlystenhet. Dåvarande statsminister Jens Stoltenbergs uppmaningar om öppenhet och medmänsklighet enade ett folk i sorg – med sprucken röst citerade han under minnesgudstjänsten överlevaren Stine Renate Håheims ord: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.”

Det var en framgångsrik berättelse då, men tio år senare är den på väg att krackelera. Det Norge som lovade att aldrig glömma har haft svårare att enas kring vad det är man ska komma ihåg.

I mörkare hörn av internet idoliseras Breivik i skjutspel och memes. Hat och hot riktas mot de överlevande, ofattbart i sin grymhet.

Var dådet en attack på den norska demokratin i sin helhet eller på Arbeiderpartiet och mångkulturen? Bör Breiviks politiska motiv tonas ned och handlingarna i stället tolkas som attacker utförda av en personlighetsstörd galning? Svårigheten att finna en gemensam berättelse har skapat konflikter om vilka åtgärder som bör prioriteras för att undvika att något liknande händer igen: terrorberedskap ställs mot insatser för att stoppa högerextremism och resurstillskott till psykiatrin. Förmodligen behövs en kombination av de tre – narrativen måste tillåtas existera sida vid sida.

I takt med att beröringsskräcken börjar släppa har händelserna också blivit mer och mer politiserade. Upprivande diskussioner har förhindrat resning av minnesmonument och Arbeiderpartiet anklagas regelbundet för att dra ”22 juli-kortet”, bland annat av företrädare för det populistiska Fremskrittspartiet. Det är dags att lyfta på locket och ”rensa luften”, menar många.

Samtidigt frodas det tankegods som fick Breivik att begå de ofattbara dåden. Förra året konstaterade Norges säkerhetstjänst för första gången att hotet om våld från högerextrema krafter var lika allvarligt som det från islamistiska grupper. I mörkare hörn av internet idoliseras Breivik i skjutspel och memes. Hat och hot riktas mot de överlevande, ofattbart i sin grymhet.

Gränserna för det offentliga samtalet har förflyttats och tonläget blivit vassare. Fremskrittspartiets retorik är högljudd, även gällande händelserna på Utøya, och partiet kommer regelbundet med provokativa utspel i syfte att behaga krafter långt till höger om det officiella partiprogrammet. Uttrycket ”smygislamisering” användes länge av partiets företrädare, även den nuvarande partiledaren Sylvi Listhaug, trots ordets koppling till Breiviks konspirationsteorier om muslimsk invandring som ett verktyg för att uppnå etnisk rensning av vita norrmän. I Sverige ser vi en liknande förskjutning av vad som anses rumsrent i debatten.

Anders Behring Breivik var en mycket störd individ. Men han agerade inte i ett politiskt vakuum. När högerextremt tankegods normaliseras blir det viktigare för politiker att hålla hårt på anständighetens gränser och ta kollektivt ansvar för debattklimatet.

Ord kan få högst reella konsekvenser. Det bör minnet efter Utøya tjäna som en påminnelse om.

Ämnen i artikeln

Norge

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt