Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Låt inte mörkret skymma vägen framåt

Foto: Henrik Montgomery/TT

DN 21/7 2018. Pessimismen leder lätt fel i samhällsdebatten. En brutalt ärlig problembeskrivning är välkommen, men inte brutala politiska åtgärder.

Solen skiner ute, men över politiken svävar mörka moln. Partiledarnas tal har under mandatperiodens gång blivit alltmer pessimistiska, visar en genomgång i dagens DN.

En viktig anledning är förmodligen att det bland stora väljargrupper finns en växande upplevelse av att Sverige utvecklas åt fel håll.

Detta betyder inte att dessa väljare ser allt i svart. Som framgår av de följdfrågor som redovisas i Markus Uvells bok “Bakslaget” är missnöjet betydande med de senaste tio årens utveckling av brott, social trygghet och samhällsmoral. Samtidigt är en överväldigande majoritet nöjd med utvecklingen rörande jämställdhet, klimat, hbtq-frågor och ekonomi.

Svartsynen i samhället är med andra ord inte en fråga om svart eller vitt, utan rymmer nyanser.

Inga samhällen blir bättre av att bara prata om trevligheter och sådant som fungerar väl.

Detsamma gäller politikernas pessimism. Består den i att se, uppmärksamma och korrekt beskriva några av de svåra problem som finns framför oss i vardagen, i landet eller som invånare på en allt varmare planet, så är den både sund och motiverad. Inga samhällen blir bättre av att bara prata om trevligheter och sådant som fungerar väl.

En diskussion dominerad av pessimism hamnar dock lätt på villovägar.

I Sverige tror många att allt har en politisk lösning, denna föreställning styr inte minst den mediala dramaturgin. Är ett problem tillräckligt allvarligt avkrävs makthavare svar på vad de tänker göra (sällan vad de tänker låta bli att göra, trots att många problem har sådana orsaker). Den som motsätter sig nya politiska ingrepp antas inte ha “sett problemen”.

Omvänt leder samma tänkande inte sällan till populistiska utspel, där politiker för att signalera att de verkligen, verkligen “ser problemen” med exempelvis gängkriminalitet kan börja yra om att sätta in militär i förorterna.

Inte minst liberaler hämmas i dessa infekterade debatter av insikten att många problem aldrig kommer att lösas helt, och särskilt inte av politiska beslut.

Tyvärr finns därför en frestelse att undvika svåra frågor, särskilt om man fortfarande funderar på vad man rimligen kan och borde göra åt dem.

Den som däremot i varje butiksrån ser ett tecken på samhällets förfall och snara kollaps, kommer entusiastiskt att dela varenda sådan nyhet och ta upp allvarliga trender kring vissa brottskategorier, som skjutningar – åtminstone så länge nyheterna passar mallen.

Pessimismen i denna form uppfattas ofta som verklighetsnära realism, när den i själva verket snarare erbjuder en försåtlig eskapism.

Problem som inte tas upp för att hanteras, utan som indikationer på en annalkande kris, får överdrivna och närmast mytiska proportioner. I det ljuset framstår varje konkret och övervägt förslag till förbättring som sorgligt otillräckligt. I stället läggs energin på att hitta syndabockar att skylla situationen på. Blicken vänds bakåt i stället för framåt. Däri ligger eskapismen.

Att lyssna till oro och farhågor är viktigt, det är när de okritiskt bekräftas och eldas på som det kan bli farligt. Det är då vi ser beredskapen till desperata och extrema förslag och kristänkandets felaktiga fokus.

För att tackla verkliga utmaningar krävs nämligen inte bara probleminsikt, utan också en annan komponent: hopp. Som bland annat ekonomihistorikern Deirdre McCloskey påpekat är hoppet en dygd, inte nödvändigtvis en analys. Särskilt i svåra situationer krävs utöver insikt också mod, kreativitet och handlingskraft.

Mörkret får aldrig tillåtas bli så kompakt att det skymmer vår väg framåt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.