Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 08:40 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lena-andersson-ett-frankrike-dar-marine-le-pen-ar-den-enda-som-talar-for-sekularismen/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Ett Frankrike där Marine Le Pen är den enda som talar för sekularismen

Foto: Nicolas Guerin

KOLUMNEN. Lena Andersson är författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter. 

Ur romanen ”Underkastelse” framtonar behovet av fasta värden och rediga tankestrukturer om vad det är att leva. Det filosofiska vakuum som nihilismen erbjuder gör oss sårbara.

I västerlandet tänker människor på filosofiska frågor bara ”när de råkar ut för något dramatiskt…, överallt annars i världen är det i namn av dessa frågor som människor dör och som de dödar varandra…: det är för metafysiska frågor som människor slåss, absolut inte för tillväxtandelar eller fördelning av jaktmarker. För min del förstod jag att religionens återkomst, som man då börjat prata om, var oundviklig när jag var femton år, tror jag.” 

Den som talar är den till islam nykonverterade, över fyra hustrur förfogande rektorn för Nya Sorbonne i Michel Houellebecqs framtidsskildring ”Underkastelse” (2015). Sedan en islamist år 2022 vunnit det franska presidentvalet styrs det gamla universitetet av saudiska pengar och islamiska regler. 

Romanen, som är lysande, beskriver ett Frankrike sönderslitet av identitära fraktioner. De gamla materialistiska partierna har förtorkat medan de två rörelser som förstått betydelsen av just metafysiska frågor går segrande fram – islamisterna och fransknationalisterna. För att förhindra att Nationella Frontens Marine Le Pen blir president kohandlar övriga partier med islamisterna.

Här är nu Le Pen den enda som i sina tal återknyter till franska revolutionen, sekularismen och upplysningsmannen Condorcet. ”Jag slogs direkt av det republikanska, ja rent av öppet antiklerikala karaktären hos hennes inlägg”, noterar den temperamentslösa berättaren François, som i likhet med många Houellebecq-gestalter står symbol för nihilismens människa.

På två punkter är han dock engagerad: han älskar valvakan på tv nästan lika mycket som VM-finalen i fotboll och han är expert på Joris-Karl Huysmans, en fransk 1800-talsförfattare som äcklades så djupt av sitt dekadenta leverne att han till sist gick i kloster i Ligugé utanför Poitiers, händelsevis en stad av historisk betydelse för relationen mellan islam och Europa.

Sedan François blivit av med jobbet och mist sin judiska flickvän med vilken han har en av många lösa förbindelser – hon flyttar till Israel med sin familj på grund av oron för hur det ska gå för dem i Frankrike – reser han i Huysmans fotspår till Ligugé för att ta igen sig. Men klosterlivet passar honom illa, han får inte röka i cellen och står inte ut med informationsskriftens kladdiga fromhet. För askesen och saktmodet är denne skeptiker förlorad. 

Temat i Houellebecqs romaner brukar vara västerlandets död för egen hand, dess idémässiga självmord genom ett helhjärtat anammande av den världsåskådning som bär förgörelsen av allt helhjärtat och alla världsåskådningar i sig, nämligen intighetens och meningslöshetens åskådning. I den går intellektuell verksamhet ut på att förklara övertygelser, perceptioner och uppfattningar för illusioner och reducera dem till deras enda sanna beståndsdel, elementarpartiklarna, vilket lämpligt nog är titeln på Houellebecqs genombrottsroman från 1998. 

Intighet och dekonstruktion ledde i västerlandet till en form av hippiefrigörelse, en narcissistisk tillvaro utan stadga och med en barnslig syn på människan, där upproret är norm och tillvaron ett Lego av smådelar som går att bygga om varje dag på sitt eget lilla vis. 

I allt från relationer till matvanor lever Houellebecqs gestalter sina liv helt på måfå. Sedan de genomskådat kärleken som ett ovetenskapligt påhitt och en förtryckande konvention ägnar de sig i stället åt sofistikerat slarviga sexrelationer; de saknar kontakt med sitt känsloliv, sina föräldrar, sina barn, varifrån de kommer och vart de är på väg. Hela deras tillvaro är artificiell, nätt och jämnt verklig, andligt slö.

Var kväll äter François i sin ensamhet industriellt framställd mikrovågsmat, indisk, libanesisk, marockansk, japansk, men aldrig fransk. Frankrike finns så att säga inte eftersom även det har dekonstruerats som en förtryckande struktur, och dess gamla matkultur är svår att göra snabbmat av. 

När vår antihjälte i samband med valet fruktar terrordåd och kravaller i Paris tar han bilen och reser i riktning mot sydväst, en region han känner dåligt men där han vet att man ”äter confiterad anka, och det kändes som om confiterad anka och inbördeskrig inte alls gick att förena”.

På vägen stannar han hos några vänner och blir bjuden på hemlagad mat. 

Till förrätt bönsallad med maskrosblad och hyvlad parmesan. ”Det var så gott att jag för ett ögonblick tappade tråden i hennes makes resonemang.”. Till varmrätt confiterad lammlägg med sauterad potatis, ”och jag började tappa fotfästet”. Till efterrätt smördegspaj med äpplen och nötter. ”Det var… länge sedan jag hade fått en så god måltid” (översättning Kristoffer Leandoer).

I samhällen där det är raffinemang att förkasta allt utom skepticismen tenderar människor att bli till skal över en inre tomhet. 

Motgiftet är knappast religionens återkomst, däremot ett återupprättande av filosofiska tankestrukturer om vad det är att leva ett etiskt och estetiskt tillfredsställande liv. Först då kan den vilsna människan föras ut ur sin självpåtagna omyndighet. Ty att vara fri är inte att leva slappt och planlöst, utan att äga myndighet över sig själv. 

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.