Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-25 12:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/liberalerna-maste-braka-sig-kvar-i-riksdagen/

LEDARE

Ledare: Liberalerna måste bråka sig kvar i riksdagen

Hade inget att förlora.
Hade inget att förlora. Foto: Nils Petter Nilsson/TT

DN 22/6 2022. Johan Pehrson riskerar att bli ett alibi för SD-politik. För att undvika det måste han sätta hårt mot hårt – före valet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
VAL 22

Läget kunde knappast ha varit sämre för Liberalerna när Nyamko Sabuni plötsligt klev åt sidan. Partiet hade i mer än ett år legat under inte bara 4 utan till och med 3 procent i mätningarna. Det återstod bara fem månader till valdagen.

För efterträdaren var det dock en inte helt oangenäm sits. Det kunde ju inte gå sämre. Johan Pehrson hade ingenting att förlora. Det har präglat hur han tagit sig an uppgiften – med gott humör.

I de flesta opinionsundersökningarna ligger L nu nära – i vissa fall över – riksdagsspärren. I DN/Ipsos senaste mätning når partiet 5 procent.

Hur mycket uppgången beror på den nya ledarens gladlynthet kan diskuteras. En viktigare faktor är garanterat att Liberalerna inte längre bråkar offentligt.

Till stor del handlar det nog om att partiet drabbades av plötslig krisinsikt. Men också om att Pehrson har spelat sina kort bättre än Sabuni. Hon petade ständigt i det öppna sår som samarbetet med SD utgör.

Pehrson tycker dessvärre lika vad gäller L:s vägval. Men han har valt att lyssna på den del av partiet som motsatt sig den öppnade dörren till Sverigedemokraterna och som önskat en mer socialliberal inriktning.

Som riksdagspolitiker har Johan Pehrson tidigare främst gjort sig känd för en hårdför kriminalpolitik – som partiledare pratar han lika mycket om socialtjänsten.

Dessutom har Liberalerna hjälpts av att M dragit slutsatsen att partiet behövs för ett maktskifte. Signalerna om att det är klokt att stödrösta på L är rätt tydliga. Moderater med lite gladare humör verkar ha snappat upp dem.

Det är dock en viktig skillnad mellan att rädda sig kvar i riksdagen och se till att mandaten får någon betydelse. För L-partister som också är liberaler finns värre öden än att hamna utanför: Att bli dörrmatta åt Sverigedemokraternas hårda nationalism. Ett alibi för SD-politik.

Det val av väg som har gjorts betyder att risken för det är överhängande. Det är ohyggligt svårt för ett parti med 4–5 procent att sätta mot ett med 18. I synnerhet om man har räddat sig kvar med hjälp av moderata stödröster och (m)aktskifte som enda löfte.

Liberalerna måste be väljarna om ett mandat att vara jobbigt.

Ska det över huvud taget vara möjligt krävs kurage och en vilja att ta risker. Framför allt: om det ska gå att bråka efter valdagen måste man också bråka före den.

Liberalerna måste be väljarna om ett mandat att vara jobbigt.

Ulf Kristersson låtsas ofta som att M, KD, SD och L är överens om det mesta – och i synnerhet när det gäller migrationen och kriminalpolitiken.

Det stämmer helt enkelt inte.

Till skillnad från Sverigedemokraterna försvarar Liberalerna asylrätten och säger nej till visitationszoner, för att ta två principiellt viktiga frågor.

Den typen av skiljelinjer måste göras tydliga före valet om det ska gå att sätta hårt mot hårt efter.

Dessutom kan inte en ledare för ett parti med Liberalernas namn välja att blunda för rasistiska övertramp, som när SD:s partisekreterare kallar ett foto av en kvinna i slöja som bär svensk folkdräkt för ”en våldtäkt på Sverige”.

Till sist: Det är tydligt att maktskifte är ett centralt L-löfte. Nästa statsminister ska inte vara socialdemokrat. Men hur det bäst uppnås kan nog vara värt att fundera på.

Om väljarna levererar ett jämnt valresultat, men ger Ulf Kristersson en liten fördel som regeringsbildare – vore det helt fel att be M-ledaren undersöka om Magdalena Andersson (S) är intresserad av att trycka gult, i stället för att lägga avgörandet i Jimmie Åkessons händer?

Ämnen i artikeln

Val 2022
Ipsos

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt