Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-24 22:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/likheterna-med-30-talet-visar-hur-djup-krisen-kan-bli/

Ledare

Ledare: Likheterna med 30-talet visar hur djup krisen kan bli

De måste komma överens.
De måste komma överens. Foto: Jesco Denzel

DN 17/3 2020. Efter kraschen på Wall Street 1929 slöt sig världen inåt. Nu görs samma misstag igen.

300 miljarder kronor är tillgängliga för att stötta företag som drabbas ekonomiskt av coronakrisen, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) på måndagsmorgonen. Årets reformutrymme var 25 miljarder kronor. Det säger allt om storleken på de resurser som ställs till förfogande för att möta pandemins ekonomiska dimensioner.

Ändå lugnades inte marknaderna. Medan finansministern talade störtdök Stockholmsbörsen med 9 procent.

Regeringen kommer att tvingas ta till ytterligare åtgärder. När krisen bedarrat måste efterfrågan stimuleras. Men det var inte för att finansministern var för snål som börsen i Stockholm sjönk som en sten.

Det gjorde de i Berlin, Paris och London också. Och i New York, när handeln kom igång på Wall Street.

Det trots att amerikanska Fed på söndagen sänkte räntan för andra gången på ett par veckor. Centralbanken meddelade också att den kommer att pumpa in 700 miljarder dollar i obligationsmarknaderna.

Börsfallen inträffade trots att regeringen i Berlin, som basar över Europas största ekonomi, plockat fram sin ekonomiska bazooka, för att använda finansminister Olaf Scholtz ord. Tyskarna slog under helgen fast att det inte finns någon gräns för hur mycket de kan spendera för att rädda sina företag undan krisen.

Skälet till att marknaderna vägrar att lugna sig är att varje land just nu agerar efter principen ”rädda sig den som kan”.

Det senaste decenniet har det blivit vanligt att göra jämförelser med 1930-talet, men frågan är om det någonsin varit mer relevant än nu.

Wall Street kraschade hösten 1929. Följade vår antog USA Hawly–Smoot-tullarna. De egna företagen, jordbrukarna och arbetarna skulle räddas. Höga handelshinder restes snabbt – andra länder gjorde samma sak. Den globala ekonomin kortslöts. Världen sveptes ner i den stora depressionen.

När finanskrisen slog till 2008 svor ledarna att inte upprepa misstagen. Handeln hölls öppen. G7-länderna, ledda av USA, koordinerade stora stimulanspaket.

De senaste dagarna har i stället land efter land stängt sina gränser.

Export av medicinsk utrustning och materiel hindras. I en globaliserad värld med integrerade leverantörskedjor är det livsfarligt. Vissa länder har ingen egen tillverkning av handsprit och respiratorer. Andra kanske sätter ihop slutprodukten, men importerar komponenter. Bryter handeln ihop står snart alla med tomma händer.

När världsledarna visar att de arbetar tillsammans för att ta sig an coronakrisen kommer marknaderna att lugna sig.

Samtidigt rapporterar Financial Times att USA:s president Donald Trump på eget bevåg ska ha försökt köpa ett tyskt läkemedelsföretag, för att flytta deras forskning över Atlanten, med syftet att ta fram ett vaccin endast för den amerikanska marknaden.

Det är svårt att tänka sig en tydligare illustration av det destruktiva som nu sker.

Det krävs ett helt annat agerande om världen ska undvika en ekonomisk kris som riskerar att slita itu såväl globaliseringen som det europeiska samarbetet.

På centralbankerna begriper man det. Det är därför de agerar så aggressivt för att öka likviditeten i systemet. Amerikanska Feds insats på söndagen koordinerades dessutom med motsvarigheterna i bland annat Storbritannien och Kanada. Men efter ett decennium av lågräntepolitik är deras vapen trubbiga.

Den tyska finanspolitiska bazookan är ett välkommet tillskott till arsenalen. I veckan väntas USA:s senat äntligen klubba igenom ett ekonomiskt nödpaket. Men politikerna måste också agera tillsammans. Det krävs gemensamma besked från EU:s regeringschefer att de alla kommer att skjuta till nödvändiga resurser för att möta smittan och dess påfrestningar på ekonomin – liksom från G7-ledarna.

Dessutom måste politikerna erkänna att vi inte står inför ”ett utländskt virus”, som den amerikanske presidenten kallat det, utan en gemensam kamp. Det behövs gemensamma åtaganden – för att öka produktionen av medicinsk utrustning och materiel, och för att upprätthålla en internationell marknad för dem. Och det krävs stora gemensamma satsningar för att ta fram ett vaccin mot viruset.

När världsledarna visar att de arbetar tillsammans för att ta sig an coronakrisen kommer marknaderna att lugna sig. Först då har de skäl att göra det.

Ämnen i artikeln

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt