Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 23:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/liksom-forsvaret-maste-rattsstaten-rustas-upp/

Ledare

Liksom försvaret måste rättsstaten rustas upp

Foto: Magnus Bard

DN 4/3 2020. Det behövs mer än vassare verktyg för att pressa tillbaka den organiserade brottsligheten. Att bygga upp rättsstatens kapacitet kräver tid och resurser.

Tolv myndigheter får som formell uppgift att delta i arbetet mot den organiserade brottsligheten, meddelade inrikesminister Mikael Damberg (S) på en pressträff på tisdagen. Det handlar knappast om den hetaste åtgärden på den 34-punktslista mot gängkriminaliteten som regeringen presenterade i höstas – under hård press från såväl oppositionen som samarbetspartierna. 

Det betyder inte att den är oviktig.

Mest uppmärksamhet i debatten om hur den grova brottsligheten ska mötas brukar de förslag få som beskrivs i termer av ”fler och skarpare verktyg”. Det är också sant att polisen, till exempel, behöver bättre möjligheter att läsa krypterade data och att de som begått grova brott ska ges längre straff. 

Men sådana åtgärder utgör ingen mirakelmedicin. Faktum är att för att få riktig effekt måste de kompletteras med andra initiativ. 

Dit hör just bättre samordning. Det gäller på myndighetsnivå, som mellan Försäkringskassan och Polisen. Det är väl känt att den organiserade brottsligheten skor sig på delar av våra välfärdssystem, till exempel LSS. 

Samtidigt krävs också samarbete lokalt. I de fall då närsamhällen vunnit tillbaka mark från kriminella – och stadsdelar tagit sig bort från den nationella listan över särskilt utsatta områden – har det ofta skett genom att polis, näringsidkare, skola och andra lokala aktörer arbetat nära varandra. 

I Gårdsten i Göteborg var, till exempel, samarbetet mellan polisen och de lokala fastighetsägarna viktigt. ”Hot-spot-patrullering”, som innebär att en polispatrull dyker upp för ett kort men synligt besök innan den åker vidare till nästa område, kombinerades med trygghetsvärdar från stadsdelens bostadsbolag och fler övervakningskameror. Det stärkte samhällets närvaro. 

Fastighetsbolaget ordnade med lärlingsplatser för att ge ungdomarna bättre möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden, bort från gängen.

Allt det här, polisens förmåga att använda sina nya verktyg och att arbeta med andra, kräver dessutom resurser. 

Och inte bara i form av en större budgetpost från ett år till ett annat, under en begränsad period. Det handlar i stället om att skjuta till medel över tid för att bygga ny kapacitet – hos polisen, så klart, samt hos en del av de aktörer lokalt och på myndighetsnivå som den ska samverka med. Men också i resten av rättskedjan.

Kapaciteten är för låg i förhållande till de uppgifter som ska utföras.

Redan tidigare har det rapporterats om att fängelser och häkten är fulla. I förra veckan flaggade kriminalvården för att den kommer att behöva tillskott på flera hundra miljoner de närmaste åren för att bygga ut. Det kommer också att behövas fler domare, åklagare och försvarsadvokater. 

Här finns en parallell till försvaret. Samtidigt som vi har haft en lång period av underinvestering har säkerhetsläget försämrats kraftigt. Kapaciteten är för låg i förhållande till de uppgifter som ska utföras. 

Det behövs fler soldater, flyg och båtar, men också förmågan att arbeta tillsammans ska förbättras. Även civilförsvaret måste stärkas. Det tar tid, och kostar pengar.

I försvarsberedningen har partierna kommit överens om att anslagen över tid ska höjas från 1 till 1,5 procent av bnp, just för att det ska gå att bygga upp kapaciteten.

Enligt Eurostat spenderar Sverige 1,3 procent av bnp på rättsväsendet, en bit under EU-genomsnittet på 1,7 procent. Precis som för försvaret krävs ett brett parlamentariskt åtagande för att stärka rättsstatens kapacitet.