Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 20:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-datorn-kan-aldrig-ersatta-godnattsagan/

Ledare

Lisa Magnusson: Datorn kan aldrig ersätta godnattsagan

Godnattsaga. Foto: Patrick Pleul/DPA

Bara 35 procent av Sveriges föräldrar läser för sina barn varje dag. Det är en kraftig och snabb minskning, som beror på ett sorgligt missförstånd.

Rätta artikel

Det är förbluffande vilken övertro det finns på den nya tekniken. Att vi ger den det finaste vi har: våra barn. Inte bara anses det digitala så viktigt att det nu blivit obligatoriskt redan i förskolan – vi låter det också ta över föräldraskapet. 

Mer än var femte lågstadieunge sitter tre timmar eller mer vid skärmen varje kväll, visar en ny rapport från Generation Pep. Och bara 35 procent av föräldrarna läser numera för sina barn varje dag, enligt Läsrörelsens studie 2013. Skiftet har gått fort: Tio år tidigare var siffran mer än det dubbla.

Många inbillar sig säkert att de gör något bra för sina barn som exponerar dem för tekniken; att de får nya kunskaper och värdefull it-kompetens. Men hur pedagogiska programmen och apparna än är så kan de aldrig ersätta det som barnet går miste om.

För mycket klarar datorn redan, ännu mer kan den lära sig. Och oss. Den är bättre på att räkna, den klår oss i schack, det går rykten om att den snart kommer att kunna skriva romaner. Läsa dem kan den dock inte. 

Inte så som en förälder läser: Man ligger tätt intill, drar in lukten av barnet i näsan, barnet tvinnar förstrött en slinga av ens hår. Man pratar om ord, vad de betyder, man pratar vidare om boken, och om livet. Sådan närhet och förtrolighet kan en maskin aldrig ge. 

Att konstatera detta är inte teknikfientlighet, det är bara att inse teknikens mycket tydliga begränsningar.

Datorer har svårt för det mänskliga. Inte ens de mest avancerade artificiella intelligenser klarar det mest grundläggande: Säg till en robot att den ska gå in i ett främmande hus och göra ett glas o'boy och den kommer stå där och villrådigt gnugga sin lilla metallhaka. Den är hård, kall och endimensionell. 

Att konstatera detta är inte teknikfientlighet, det är bara att inse teknikens mycket tydliga begränsningar. Jag begriper inte hur vi någonsin kunnat få för oss att den skulle kunna ersätta oss i våra barns ögon.