Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 09:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-hur-skulle-du-ha-dott-under-antiken/

Ledare

Lisa Magnusson: Så skulle du ha dött under antiken

Gipsavgjutning av ett offer i Pompeji 79 e Kr. Foto: Erich Lessing/IBL Bildbyrå

Människan borde vara mer tacksam inför medicinens framsteg.

Lisa Magnusson
Rätta artikel

Hur skulle du ha dött under antiken, förutsatt att allt som händer i ditt liv i dag också hade hänt då? Den frågan ställde den amerikanska arkeologen Sarah Parcak på Twitter för en tid sedan. 

Det var en sådan där typisk lek som alla älskar eftersom det ger en tillfälle att tala om sig själv. För egen del behövde jag bara fundera några sekunder innan jag kom fram till svaret: 

I varje liv historien igenom hade de satt ut mig i skogen till vargarna.

Min död hade troligen varit relaterad till det handikapp som jag aldrig ens tänker på som ett handikapp, eftersom det inte handikappar mig tack vare de hjälpmedel som så självklart alltid funnits där i hela mitt liv. 

Jag är nämligen så närsynt att jag inte ser mina egna fingrar när jag sträcker ut handen framför mig. Jag hade inte kunnat vara till någon nytta alls i en enda epok innan glasögon blev allmängods. I varje liv historien igenom hade de satt ut mig i skogen till vargarna.

Andras dödsorsaker fortsatte bubbla upp i mitt Twitterflöde: Brusten blindtarm. Lunginflammation. Kikhosta. Cancer. Depression. Astma. Stroke. Diabetes. Hiv. Vid födseln. Under födsel av ett barn.

Och det slog mig: Jag är ofta tacksam över modernitetens alla under. Det går exempelvis inte en dag utan att jag tänker på hur mycket jag älskar att ha diskmaskin. Denna lyx fyller mig med glädje, jag vänjer mig aldrig. Men jag tänker väldigt sällan på medicinens framsteg. 

Överlag är människans respektlöshet enorm inför allt som uppnåtts vad gäller möjligheterna att bota oss och rädda våra liv. Vaccin är ett exempel. Somliga ”tror” helt enkelt inte på detta som idé, och utsätter därför hellre sig själva, sina barn och alla andra för allvarlig smitta. 

Som kollektiv kan vi heller inte sägas hantera en av de allra största och viktigaste upptäckterna någonsin: antibiotikan. Vi håller på att helt omintetgöra dess potential genom att tillåta att denna mirakelmedicin används lite hur som helst. 

Så utvecklar bakterier multiresistens: de får små och korta doser här och där, vänjer sig tills inget längre biter på dem. Människor dör redan av detta, 25 000 varje år bara i Europa, och den siffran beräknas stiga till tiotals miljoner världen över inom de närmaste decennierna. 

Vill vi även framledes kunna överleva enkla infektioner, sjukdomar som vi hittills betraktat som lindriga? Det självklara svaret är ja. Men det speglas inte i lagstiftningen. Och det beror på den eviga mänskliga oförmågan att ta in att vi på riktigt är dödliga. Till och med att tänka ut vad som skulle kunna ta livet av oss blir blott en rolig lek. 

Vad hjälper det då att antikens motto var ”memento mori”, minns din dödlighet? Alla som kan påminna oss är sedan länge borta.