Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-25 07:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-inte-undra-pa-att-flexibilitet-blivit-ett-sa-fult-ord/

Ledare

Lisa Magnusson: Inte undra på att ”flexibilitet” blivit ett så fult ord

Lycka är att jobba hemifrån. För somliga.
Lycka är att jobba hemifrån. För somliga. Foto: Julia Lindemalm

Arbetsmiljön kan inte bara utgå från vad som är bäst för arbetsgivaren.

Det är många som har det kämpigt just nu, som sliter inom vården och äldreomsorgen under understundom fruktansvärda förhållanden. Det är påfrestande bara att varje dag tvingas ta sig till jobbet i de rullande smitthärdar som utgörs av kollektivtrafiken. 

Själv tillhör jag de 57 procent som arbetar hemifrån den här våren. Vi har haft tur, en stor del av oss på mer än ett sätt.

En Sifo-undersökning bland de nyblivna hemmajobbarna visar att många mår bättre och stressar mindre, och att hemifrånarbetet även gjort folk bättre på att koppla av när de är lediga. En tredjedel av dem som jobbar hemma på heltid uppger samtidigt att de får mer gjort nu än tidigare.

Lite rörande är också att 30 procent enligt Sifo känner att jobbmöten blir för effektiva.

Delvis beror det säkert på vad många arbetsplatser har blivit, mot bättre vetande: Vi trivs inte bäst i öppna kontorslandskap. Dylika miljöer passar framför allt extremt extroverta pratkvarnar. (Nu låter det som att jag syftar på någon särskild som jag själv har råkat ut för, men det gör jag inte, detta är en allmän sanning.) 

En del arbetsgivare har börjat gå ännu längre i sin iver att krympa lokalerna och därmed åtminstone kortsiktigt spara pengar – de har infört så kallade flexkontor. Sådana bortser inte bara från människans behov av ett eget rum, de låter henne inte ens ha ett eget bord. Nej, på flexkontoret är alla ersättliga och hela havet stormar varenda morgon, först till kvarn får först mala, de andra får klämma in sig där det går.

Inte undra på att flexibilitet blivit ett så fult ord i dessa sammanhang, där den utgår från arbetsgivarens önskemål, medan arbetstagaren så att säga varit den böjliga. Hemifrånarbetet är väl egentligen den logiska slutstationen i det här nedskärningsarbetet. Och även det passar förstås illa när det är påtvingat.

Ty en del har det stökigt hemma. Andra för tyst och ensamt. Lite rörande är också att 30 procent enligt Sifo känner att jobbmöten blir för effektiva när de sker nätledes: Vad hände med allt småprat?

Men för många är hemifrånarbete att inte behöva vakna extra tidigt, inte behöva jäkta med att lämna barn på dagis och i skola för att man har en exakt busstid att passa. Att ha tid över och kunna arbeta på i sin egen takt, från soffans bekväma hörn. Inte undra på att fyra av tio säger att de vill fortsätta jobba hemifrån i framtiden.

Jag hoppas att de ska få det, nu när arbetsgivarna märker hur bra det faktiskt går. Och när de inser hur stor del av alla möten, konferenser och resor som är överflödiga. Det vore ju en stilla nåd att be om: att flexibiliteten i fortsättningen ska handla mer om vad som passar varje arbetstagare.