Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 09:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-jag-trodde-inte-att-bjorn-ulveaus-hade-viljan-i-sig/

Ledare

Lisa Magnusson: Jag trodde inte att Björn Ulvaeus hade viljan i sig

Kristina är en fantastisk figur, född och fostrad av påstridiga ateister, filmad av Jan Troell.
Kristina är en fantastisk figur, född och fostrad av påstridiga ateister, filmad av Jan Troell. Foto: Jan Troell/TT

För vissa måste Gud finnas, men det är inte alla som vill förstå det.

Herregud vad trist det är med folk som gör kampsport av diskussioner. Det är väl tänkt att vara underhållande, men hos mig infinner sig bara en känsla av total meningslöshet när de singlar där genom luften med sina inbillat ”eleganta” luftsparkar. 

Nu senast hände det kultursidans Greta Thurfjell. Hon skrev om något som säkert många andra – jag också – tänkt på: det sällsamma i att en så påstridig ateist som Björn Ulvaeus gett röst åt en fiktiv karaktär som den djupt troende Kristina från Duvemåla. (Som ju i sin tur är hämtad ur den påstridiga ateisten Vilhem Mobergs enastående Utvandrarsvit.)

Häpp! Genast var de där, kampsportsdebattörerna, hela deras väsen gjorde uppror och ville säga nej: Så Greta Thurfjell tror inte att man någonsin kan förstå någon som är olik en själv, detta är den värsta sortens identitetspolitik, oerhört otäckt!

Deras medvetna missförstånd illustrerar verkligen poängen: Att kunna förstå en människa är en sak. Men att vilja förstå henne, det är något helt annat. 

Just Björn Ulvaeus är vanligen mycket raljant vad gäller troende, så sent som häromdagen skrockade han över hur fåfäng den är som ber till Gud (SvD 24/6). Man skulle kunna anta att han inte vill förstå en sådan som Kristina, så fördummande som han brukar teckna hennes sort, så karikatyrartad som hans bild är. 

Förståelse förutsätter ju öppenhet, och en respekt för att alla inte fungerar som man själv. Vi har vissa saker gemensamma, som längtan efter ett syfte med våra liv. Men vi söker och finner på olika håll.

För Kristina är svaret en högre makt. Hon inser att Gud nog inte existerar, ändå väljer hon att tro: Hennes Gud finns därför att han måste, för att hon behöver honom. Och det är faktiskt ett skäl så gott som något. Tänk vad fint att Björn Ulvaeus ändå såg det.