Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 05:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-jorden-kommer-att-klara-sig/

Ledare

Lisa Magnusson: Jorden kommer att klara sig

Foto: HATIM KAGHAT

Några tröstande ord till de som tror sig ha klimatångest.

Rätta artikel

Klimatångest. Det är ett väldigt konstigt ord. För inte handlar den om klimatet, inte egentligen. Den är en sorts lätt maskerad dödsångest bara. Klimatet kommer nämligen att klara sig alldeles utmärkt. Och jorden också. 

Vi själva, däremot, kommer att gå åt helvete rätt snart om vi inte slutar misshandla den planet som håller oss vid liv. Ett antal andra djur lär vi dessutom ta med oss i den torra, varma graven. 

Men jorden? Icke. Vi skulle kunna dö allihopa i dag, och den skulle inte sakna oss för ett ögonblick. Vi är inget särskilt för den. Inte mer värda än alla de miljontals arter som funnits och försvunnit genom tiderna. Kanske lite störigare, eftersom vi skapar sådan obalans omkring oss. Ändå inget som jorden inte kan läka, på sitt eget brutala sätt.

Jorden kommer att klara sig.

Om vi dog ut skulle våra hus snart börja spricka, och växter slingra sig fram och runt och igenom dem. Grönsaker och frukt skulle återgå till att se ut mer som tidigare: mindre, tunnare, med fler kärnor och frön. Många av de arter som vi hållit som husdjur, som hästar, kor, hundar och katter, skulle utvecklas tillbaka mot sina mer ursprungliga former. 

Härdsmältorna från våra kärnkraftverk och tungmetallerna från våra industrier skulle förgifta stora delar av planeten under lång tid framöver. Men där skulle fortfarande kunna finnas liv. 

Jorden kommer att klara sig, ända tills den en dag inte gör det. Kanske slukas den av en slocknad och uppsvälld sol om fem miljarder år, eller av ett svart hål om tio? Ingen vet. För vid det laget är vi alla sedan länge döda. 

Återstår att göra vad vi kan av vår korta tid här: Att försöka förvalta vår smala lilla lycka så gott det går, så att så många kommande generationer som möjligt får njuta av den. Denna fråga är något mer och större än bara ett nördigt naturintresse som gränsar till det fanatiska – den är hela vår livsuppgift.