Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-23 19:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-moralisten-houllebecq-borde-halla-sig-borta-fran-politiken/

Böcker

Lisa Magnusson: Moralisten Houellebecq borde hålla sig borta från politiken

Foto: Thibault Camus/AP

En person som är så rolig ska inte börja dravla om Donald Trump och EU.

Det märkligaste med Michel Houellebecq är att så många verkar se honom som en dekadent provokatör, snudd på nihilist, när han i själva verket är moralist. Om än något så ovanligt som en rolig sådan.

Hans senaste roman, ”Serotonin”, innehåller så många kul idéer: Att överge sitt liv! Att börja förfölja en ornitolog genom att titta med kikare på honom medan han tittar med kikare på fåglar! Att ta upp kontakten med sitt livs stora kärlek! Men det blir ingenting av något av det där, allt bara rinner ut i sanden. Precis som det verkliga livet i det här tomma moderna skitsamhället, suckar moralisten Michel Houellebecq dystert mellan raderna.

Det finns de som förvånas över att hans böcker politiseras, med tanke på att han inte öppet driver någon särskild agenda. Men detta gäller ju bara författaren Michel Houellebecq. Dessvärre har han berett väg åt samhällsdebattören Michel Houellebecq, som har en massa åsikter om världen och behandlas som en allmän auktoritet värd att tas på allvar och lyssnas till, oavsett vad han säger.

Hans ytliga och insiktslösa dravel i Harper's magazine om att ”Donald Trump är en bra president” emottas som om han vore en expert, och inte bara en person som är känd för helt andra saker: för sina romaner, för sin kusliga förmåga att tajma – ja till och med föregå – debatten, för sitt hat mot sin mor. 

Efter ”Serotonin” står det nu klart att det bara finns en sak som samhällsdebattören och författaren Michel Houellebecq tycker sämre om än EU, och det är att EU inte delar ut tillräckligt mycket bidrag. (En otroligt fransk åsikt.)

Precis som det verkliga livet i det här tomma moderna skitsamhället, suckar moralisten Michel Houellebecq dystert mellan raderna.

Situationen han beskriver i ”Serotonin” gäller hela Europa. Överallt finns mjölkbönder som inte drar in tillräckligt med pengar, fastän de jobbar hårt och jämt. Men till skillnad från vad Michel Houellebecq och de andra EU-motståndarna tror beror ju detta inte på att unionen snålar, utan tvärtom, att den har saboterat marknaden genom att pumpa in alldeles för mycket pengar. 

Det skapar stora mjölköverskott, vilket i sin tur leder till prisdumpning. Djuren betalar i första ledet, bönderna i det andra. Och för detta kan man kritisera EU som institution. Inte för att den är dålig i sig, utan för att den ägnar sig åt annat än sitt kärnuppdrag i jordbruksfrågor, det vill säga att säkra livsmedelsförsörjningen. 

Men sådana nyanser bemödar sig inte Michel Houellebecq med. Så är detta också det generella problemet med romaner som blir politiska. Det medför sällan det djup som annars är romanens signum. I stället blir det antingen plakatplatt eller skrivapånäsanförnumstigt. Ingetdera gör stor konst.