Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-31 13:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-regeringens-populism-osynliggor-traffickingoffren/

Ledare

Lisa Magnusson: Regeringens populism osynliggör traffickingoffren

Att likställa sexköp med människohandel är inte att solidarisera sig med offren.
Att likställa sexköp med människohandel är inte att solidarisera sig med offren. Foto: Isabell Höjman/TT

Sälla är de politiker som har till rättesnöre, att man nog bör tänka efter före.

Vad gäller sexköpsfrågan är regeringen inte främmande för populistiska utspel av sämsta sort: I en debattartikel i Aftonbladet (19/5) jämställer den nu sexköp med slavhandel och säger att detta brott hädanefter ska straffas även när det har begåtts utanför Sveriges gränser, i de många länder där det inte är kriminellt att betala för sex.

Det är så dumt att man baxnar. 

Sexköp och människohandel är två skilda brott i lagboken och det av en anledning.

Sexköp och människohandel är två skilda brott i lagboken och det av en anledning. Det är stor skillnad på, säg, en svensk man som har ett vanligt kontorsjobb och som på fritiden säljer sex till andra män, och en kvinna som kommit hit från ett fattigt land, fråntagits sitt pass och mot sin vilja låsts in i en lägenhet där hon tvingas till samlag med man efter man, dag efter dag.

Tycker någon att exemplet med den manliga sexsäljaren var orealistiskt? Det är det inte: en majoritet av sexsäljarna är män. Men de nämns aldrig i den svenska debatten, eftersom den alltid utgår från från ”kvinnor och barn”, precis som regeringen gör i sin debattartikel. I en viss feministisk analys är det svårt att tänka på män som offer, så de osynliggörs i stället.

Samma sak sker nu med offren för trafficking. För att likställa sexköp med människohandel är inte att solidarisera sig med offren, utan just att osynliggöra dem som redan är allra mest utsatta. 

Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville göra något för dessa personer borde de i stället besluta att Sverige hädanefter ska se till att de får den hjälp de behöver av vården och psykiatrin, i stället för att bara skicka ut dem ur landet, såsom nu är praxis. 

Men denna feministiska regering bjuder hellre på en annan sorts karameller, riktigt beska men med pråligt omslagspapper. 

Vad sägs om att, som en extra liten pralin, åsidosätta den grundläggande rättsprincipen om dubbel straffbarhet, alltså att Sverige bara ska straffa handlingar som är kriminella både här och i landet där de har begåtts? 

Vilket innebär att en person som rökt cannabis i Nederländerna inte kan dömas för det här. Eller att vi aldrig skulle åtala den kvinna som visade sig ha avslutat en graviditet på Malta, där abort är totalförbjudet. Eller bistå Iran med bevis för att en av detta lands medborgare begått homosexuella handlingar i Sverige.

Principen om dubbel straffbarhet ska man ha den största respekt för, och Sverige gör bara undantag i några få och mycket grova fall, såsom sexbrott mot minderåriga, kidnappning och människohandel. Och så nu, vad gäller sexköp. Varför? 

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, heter det ju. Men det dunkelt tänkta gör sig inte som debattartikel, än mindre som ny svensk lag.