Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 18:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-riktiga-man-bryr-sig-inte-om-manlighet/

Ledare

Lisa Magnusson: Riktiga män bryr sig inte om manlighet

Foto: Thomas Eisenhuth/DPA

Ingen uppehåller sig längre vid kvinnlighet, vid hur kvinnor bör vara. Men vad gäller män frodas fördomarna.

Rätta artikel

Inte gillar väl jag rotting? Jo, numera. Och massvis av växter och blombord i bambu och frostat glas. För så såg det ut när jag var liten. Nu återskapar jag detta, i alla sina fåfänga, ytliga detaljer. Min idé om vad ett hem är.

Kanske är det samma sak med att vara kvinna? Man föds. Man växer upp. Man märker att man förväntas bete sig på ett visst sätt för att bli omtyckt, och att det skiljer sig åt för pojkar och flickor. Man gör ibland fel saker, pojksaker. Ofta möts man bara av en blick, eller ett snörp på munnen. Ibland får man skäll. 

I ungdomen gör man uppror mot den ordningen. Jag vill inte följa era töntiga regler, jag vill hitta mitt eget, låt mig va’! Aldrig att jag tänker infoga mig i denna ”kvinnlighet”.

Så var det för mig. Sedan fick jag ett barn. Och då bodde jag in mig. Jag har blivit en riktig biologist, en sådan som tycker att herregud, skillnaderna mellan män och kvinnor är uppenbara, låt oss bara bejaka detta. 

Samtidigt har jag också blivit mer likhetsfeminist än någonsin: Ingen jävel ska få trampa på min dotter.

Därför är det intressant när exempelvis Timbro ställer frågan om vart feminismen tagit vägen. Den är ju här, allestädes närvarande, om än inbäddad i tjocka lager av den senaste generationens konservatism: Tjugonågontingtjejer som så självklart tar sig rätten att värna det lilla livet med hem, familj och hudvård. 

De vet att de kan göra det ohotat, att de inte därmed offrar något annat. De får göra och vara mer än ett enda.

Man kanske måste tåla att få sig en käftsmäll ifall man vill vara tillsammans med en karlakarl.

Ingen uppehåller sig längre vid kvinnlighet, vid hur kvinnor bör vara. Däremot diskuteras vad en riktig man är. Expressens kolumnist Patrik Lundberg undrar. Och i podden Della Q sägs det att man kanske måste tåla att få sig en käftsmäll ifall man vill vara tillsammans med en karlakarl. Våldsamhet ses alltjämt som maskulinitetens ofrånkomliga baksida.

Nog finns det vissa grundläggande saker som hör könen till, men att förtrycka andra har inget med biologi att göra. Det är en social mekanism, ett maktmissbruk. Så är det med de flesta manliga attribut, liksom de kvinnliga: de är bara fetischer, idéer vi återskapar och omskapar allt eftersom. Lite som ett hem. 

Det är omöjligt att säga vad som är förutbestämt i mig, vad som är inlärt, vad som bara blir, hur mycket jag själv väljer – vad nu ett val är. Men det spelar ändå ingen roll. 

För det väsentliga är inte att vara en riktig kvinna eller en riktig man, utan att vara en riktig människa som gör sitt bästa och behandlar sina medmänniskor väl. Som inte låter sig förminskas till sitt kön. Som inte heller förminskar andra.