Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 20:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-sadana-som-jag-hamnar-aldrig-pa-fel-sida-av-historien/

Ledare

Lisa Magnusson: Sådana som jag hamnar aldrig på fel sida av historien

Yes, we are all individuals. Foto: Hanna Franzén/TT

Jag är en otroligt jobbig person.

Jag är så avundsjuk på alla som deltar i klimatprotesterna. Tänk att stå där i folkmassan och skandera slagord med Greta Thunberg, och känna urkraften, känna historiens vingslag. Jag vill också vilja vara sådan. Men tyvärr vill jag inte. För så fort många är överens börjar det krypa i mig, och jag söker mig instinktivt bort. Samförståndsmys får mig att rysa av obehag.

Låter det jobbigt? Det är jobbigt. Jag är jobbig! Detta vet jag eftersom jag själv känner likadant inför alla andra som också ska vara så jävla originella jämt. Gud vad jag inte tål sådana som mig. 

Motvallskärring, kallas denna människotyp. Motvalls kärring var, precis som jag, från Norrköping. Och inte ens hennes man stod ut med henne, även om han också verkar ha varit en motvallskärring. 

Det sista hon gjorde var att lyfta handen över vattenytan och klippa med den i luften.

Enligt legenden, beskriven i Moa Martinsons underbara Miaserie, blev Motvall och hans kärring osams om hur man bäst tillägnar sig fårens ull. Den bör skäras av, hävdade han. Klippas, insisterade hon. Ingen ville ge sig. Det slutade med att han släpade ned henne i Motala ström för att dränka henne. Och det sista hon gjorde var att lyfta handen över vattenytan och klippa med fingrarna i luften. Orubblig, in i döden.

Det är väl också det enda lilla försonande draget med sådana som oss. Vi låter oss inte ruckas. Och det är inte vi som driver fram fascism, vare sig den kommer från höger eller vänster. Aldrig att vi kommer att ingå i någon pöbel, eller lockas av någon ”karismatisk ledare”. Jag kommer aldrig att stå på fel sida av historien. Men det är en rätt klen tröst. 

För jag kommer heller aldrig att få vara en del av tidsandan. När mina barnbarn ber mig berätta om klimatprotesterna år 2019 kommer jag tvingas svara att jag själv mest ägnade mig åt att störa mig på att folk tillbad ett litet barn. Jag hatar att vara så töntig.