Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-23 14:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-skammen-har-en-viktig-funktion-att-fylla/

Ledare

Lisa Magnusson: Skammen har en viktig funktion att fylla

Åsa Linderborg är skeptisk mot skam. Foto: Terje Bendiksby/TT

Åsa Linderborg vänder sig, som så många, mot skammen. Men den behövs, nu mer än någonsin, när skamlös blivit en komplimang och det i det närmaste betraktas som en styrka att aldrig skämmas.

Rätta artikel

Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, är i ropet nästan jämt. Själv läser jag henne alltid. Jag tycker ofta att hon har fel, men alltid på ett intressant sätt – så även denna gång. 

Hon har nämligen läst min text om läkare som inte tar kvinnliga patienter på allvar, och fastnat för min formulering om att de borde skämmas. 

”Det är som om ­läkarna saknar struktur eller kontext. Ingen av dem hade gjort något direkt fel eller olagligt, och ändå skulle de skämmas”, menar hon ( 10/3).

Fast fel har de naturligtvis gjort. Likabehandling är en av vårdens viktigaste principer, och diskriminering är olaglig, även om den är svår att bevisa.

Hennes hållning är dock vanlig bland di lärde: Skam är en mycket ful känsla. Att känna skuld, däremot, är fint. För skuld anses, med Åsa Linderborgs ord, vara ”att man vill gå undan för att man gjort nåt fel”. Skam betyder, enligt henne, i stället ”att man vill gå undan för att man är fel, man ifråga­sätter hela sin existens”.

Men jag håller inte med. Som jag ser det har skam en mycket viktig funktion att fylla. 

Det finns mycket med skam som är dumt förstås, inte minst det Åsa Linderborg tar upp om vår tids moraliska renhetsiver och behov av att uppfostra och fördöma. I sociala medier försöker folk oupphörligt skamma varandra, som det heter, det vill säga hänga ut och förnedra människor för struntsaker, få andra att må dåligt, riktigt våndas; allt är oförlåtligt, det finns ingen försoning.  

Åsa Linderborg tar också upp skamstämpeln som arbetarklassen traditionellt kämpat med, och ja, är inte det intressant? Att folk har för sig att det är genant att ha ont om pengar. Att de förfördelade så ofta skäms, fastän de kämpar minst lika hårt som alla andra.

Skam är en så missförstådd och underskattad känsla.

Men detta innebär inte att skam i sig är något fel. Tvärtom: Skam är en så missförstådd och underskattad känsla. Och den behövs, nu mer än någonsin, i denna enormt individualiserade tid, där skamlös blivit en komplimang och det i det närmaste betraktas som en styrka att aldrig skämmas. Vem bryr sig väl om alla andra och vad de tycker? 

Skuld handlar om moral, att det ska vara rätt inför de högre makterna, ytterst inför gud. Det är en fråga om matematik, om ansvarsfördelning och utmätande av straff. 

Skam, däremot, handlar om att sätta sin handling i relation till andra människor. Att inse att man har ett ansvar också inför dem. Denna känsla av blygsel inför vad man har gjort kan inte påföras varken uppifrån eller utifrån, den kommer inifrån hjärtat. 

Och läkare som inte tar kvinnliga patienter på allvar? Ja, jag framhärdar i att de faktiskt borde skämmas.