Folk får skämta om vad de vill. Men en klassisk film som ”Life of Brian” gör sig bättre utan nedåtsparkarhumor.
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-05-28 11:19
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-surisen-john-cleese-borde-sluta-sura/
Få ut mer av DN som inloggad
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
- Följ dina intressen
- Nyhetsbrev
Alla som har sett humorgänget Monty Pythons klassiker ”Life of Brian” minns väl scenen med Stan som vill bli kvinna: ”Från och med nu vill jag att ni allihopa kallar mig Loretta!” När filmen nu sätts upp som teater försvinner det stycket ur manus.
”Här har man något som det aldrig har klagats på en enda gång på 40 år, vad jag vet, och nu helt plötsligt så kan vi inte göra det längre för att det kan kränka folk”, surar John Cleese, suris tillika en Monty Python, i en intervju (Daily Mail 18/5).
Ja, det är ju också en reaktion.
”Life of Brian” är annars en film som åldrats oerhört väl på de 44 år som gått sedan den kom ut.
”Life of Brian” är annars en film som åldrats oerhört väl på de 44 år som gått sedan den kom ut. För detta kan Monty Python till stor del tacka den dogmatiska vänster som förblivit densamma genom decennierna: lättkränkt, navelskådande och grälsjuk – ingen fråga är för pyttig för att inte orsaka splittring och göra forna kamrater till bittra fiender. Lägg därtill en religiös satir så vass att filmen totalförbjöds i Norge: En man vid namn Brian som föds i stallet bredvid Jesus och livet igenom misstas för Messias, nej detta går akkurat ikke!
Men det är en sak att smäda Gud, eller driva med pompös politisk aktivism, eller hur fåraktigt flockiga folk är över lag. En sak att detta är en film som kryllar av män i skojsig drag. Ytterligare något annat med Stan. Det är inte det att man inte ”får” skämta om transpersoner. Man kan skämta om allt – och alla. Frågan är bara hur man gör det. Och poängen med Stans monolog är att det är löjligt att en person som betraktas som man själv känner sig som en kvinna. Det är hela skämtet.
Kanske har ingen klagat en enda gång på 40 år. Men nu gör folk det. De är väl trötta på att avhumaniseras, kan man förmoda. Och John Cleese borde sluta sura, och ta till sig vad de säger. För en komedi vars själva budskap är att vi alla är individer och ska följa våra hjärtan gör sig faktiskt bara bättre utan förlegat förlöjligande.