Lotta Sjöström Becker: Historiskt har motstånd utan våld varit mer effektivt

I sin ledare (17/2) ”Fredsrörelsen måste förstå att alla inte är Jonatan Lejonhjärta” återanvänder Erik Helmerson påståenden som gjordes av Gunnar Hyltén-Cavallius i tidningen Dagen (31/1). Den argumentationen som Helmerson med stöd av Cavallius skriver in oss i känner vi inte igen.

Kristna Fredsrörelsens strategier kombinerar ickevåldsaktion och fredsbyggande. Vi finns på plats i och stödjer fredsaktörer i våldsamma konflikter (till exempel Colombia och Sydsudan). Vi tror på demokrati och rättvisa som vägar till fred. Där har vi en möjlig mötespunkt med Helmerson, i förståelsen av demokratins betydelse för fred.

Helmerson skriver att ”Diktatorer lyssnar å sin sida aldrig på sociala rörelser som inte gagnar dem själva”. Vi instämmer. Men sociala rörelser störtar diktatorer. Och historiskt sett har ickevåldsmotstånd mot förtryckare och ockupanter runt om i världen varit mycket mer effektivt än väpnat sådant.

Röster som fortsätter värna fredens beståndsdelar och problematisera krigets dynamik behövs också nu.

Det är nu ett år sedan Rysslands folkrättsvidriga, fullskaliga invasion inleddes. Men kriget började redan åtta år tidigare, när Ryssland annekterade Krim och sedan stöttade paramilitära separatiststyrkor i östra Ukraina.

Som fredsrörelse fokuserar vi bland annat på vikten av förebyggande och det råder en bred enighet bland freds- och konfliktforskare om vikten av förebyggande insatser för att undvika att konflikter blir våldsamma och övergår i krig. Det handlar bland annat om aktiv diplomati och förtroendeskapande åtgärder men också om olika former av ickevåldsbaserat människorättsfrämjande arbete.

Trots att kriget är ett faktum har fredsperspektivet en viktig roll att spela, för att bereda väg för en fredlig framtid. Och hur svårt det än är att acceptera, så är vi övertygade om att de röster som fortsätter värna fredens beståndsdelar och problematisera krigets dynamik behövs också nu.