Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Macron måste tåla att EU behöver tålamod

Inte bara glada miner i Berlin.
Inte bara glada miner i Berlin. Foto: Kay Nietfeld/AFP

DN 23/4 2018. Att Tyskland och Frankrike ser olika på EU är inget självklart svaghetstecken. Stora reformer måste diskuteras öppet inför väljarna.

Det är hektiska dagar för Frankrikes president Emmanuel Macron. Hemmavid protesterar fackföreningar, pensionärer och studenter mot hans reformer, och han får alltmer skäll för sin kejserliga ledarstil. På måndagen anländer han till Washington för att tämja Donald Trump. Och Macron försöker samtidigt få fart på sina storslagna ambitioner att förändra EU.

Han valdes på löften att luckra upp Frankrikes rigida arbetsmarknad, tygla den svällande staten och visa Tyskland att landet kan vändas från stagnation till styrka. Med det som grund borde även EU, och särskilt eurosamarbetet, stöpas om. Så skulle hotet från populister och auktoritära rörelser mötas.

Förra veckan målade han åter upp sin vision i Europaparlamentet, för att sedan åka och träffa förbundskansler Angela Merkel. Med en ny EU-vänlig koalition äntligen på plats i Berlin skulle det gå att varva upp den tysk-franska motorn igen, tänkte Macron. Men han har stött på patrull.

Tysklands motstånd mot en transferunion, där länderna tar ansvar för varandras skulder, är obrutet.

Redan tidigare var Merkel måttligt intresserad av Macrons planer för eurozonen som finanspolitisk union med en finansminister och väl tilltagen budget. Tysklands motstånd mot en transferunion, där länderna tar ansvar för varandras skulder, är obrutet. För kristdemokraterna är det otänkbart. Bland socialdemokraterna var numera petade partiledaren Martin Schulz rätt ensam om sin federalistiska vurm.

Merkel och Macron ser helt olika på hur räddningsfonden ESM ska bli en europeisk variant av IMF. Tyskland vill absolut inte lägga en sådan under EU-kommissionen, utan låta medlemsstaterna behålla kontrollen.

Att komplettera bankunionen med en gemensam insättningsgaranti är tyskarna också emot. De ser dåliga lån i många länder, och särskilt i Italiens skakiga banker. Det där måste ordnas först, liksom gärna några seriösa strukturreformer, anser Merkel. Ingen ska nalla ur hennes kassa.

Det är inte ens klart vilket styre Italien får efter valet i mars, där EU-skeptiska populister håvade in majoriteten av rösterna. Men redan den förra regeringen såg till att kringgå reglerna för att rädda banker.

Domedagsprofeter hävdar att Macrons reformer är absolut nödvändiga, annars bryter euron samman i nästa kris. Och det måste göras fort, före EU-valet nästa år. Fast det är viktigare att göra rätt.

Missnöjespartier gör sitt för att skjuta EU i sank. Men Europas väljare i gemen är inte särskilt roade av federalism. Macrons planer har därför sina risker. Det är knepigt att öka unionens demokratiska legitimitet genom att ge mer makt till Bryssel. Och det är inte så klokt att göra det över tyska och andra skattebetalares huvuden. Merkel har gott stöd från andra länder i norra Europa.

Varför skulle ett mer federalt EU bromsa populisterna? För att unionen blir mer effektiv, säger Macron. Men för vem? Och den tysk-franska motorn i all ära, övriga medlemsländer har också en vilja att ta hänsyn till.

En del ojar sig över att Macron redan har misslyckats. Nåja. Inte är det så dumt att Tyskland, Frankrike och andra diskuterar reformer och meningsskiljaktigheter någorlunda öppet i stället för att göra upp i hemliga rum. Bara för att tyskarna inte bums går med på allt betyder det inte att fransmän inte tas på allvar.

Macron ska önskas lycka till när det gäller det franska projektet, även om han torde tjäna på att emellanåt visa lite ödmjukhet. EU kan definitivt inte fungera som en enmansshow. Och att det skulle finnas något magiskt trick som plötsligt får unionen att fungera felfritt är en illusion.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.