Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 18:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/maduro-maste-bort-och-valurnorna-plockas-fram/

Ledare

Maduro måste bort och valurnorna plockas fram

Låt dem säga sitt. Foto: FEDERICO PARRA

DN 5/2 2019. Det kommer att ta lång tid för Venezuela att ta sig ur krisen. Men första steget är att det hålls nya val.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Trycket fortsätter att öka på Nicolás Maduro. Under helgen skakades Caracas av nya stora demonstrationer mot den auktoritäre presidenten. På måndagen erkände sedan Spanien, Frankrike, Sverige och en rad andra europeiska länder parlamentets talman Juan Guaidó som landets legitime president. De anslöt sig därmed till USA, Kanada och de sydamerikanska länder som redan gett honom sitt stöd.

Den exakta ordalydelsen i ställningstagandena för Juan Guaidó varierar beroende på hur länder ser på om det är stater eller regeringar som erkänns. Men de har gemensamt att de betraktar honom som legitim interimspresident med uppgift att utlysa nya val.

Det var länge sedan den demokratiska världen agerade så unisont. Och det finns goda skäl att sluta upp bakom Guaidó.

Valet var en fars när Maduro förra året försäkrade sig om en andra mandatperiod. Oppositionens tyngsta företrädare fick inte ställa upp, till och med företaget som producerat röstmaskinerna framhöll att de hade blivit manipulerade.

När Maduro svors in i mitten på januari konstaterade det venezuelanska parlamentet att han därför inte var legitim som president och att ämbetet således var vakant. Enligt konstitutionen ska nya val då hållas och talmannen fungera som interimspresident.

De många erkännandena handlar inte om tom symbolpolitik.

Det är alltså med Venezuelas grundlag som bas Guaidó utropat sig till president – och som den demokratiska världen har erkänt honom.

De många erkännandena handlar inte om tom symbolpolitik – särskilt inte när det gäller de länder med vilka Venezuela har starka ekonomiska och kulturella band.

Venezuela är i dag ett land där den som kontrollerar vapnen bestämmer. Det gör Maduro och därför kan han fortsätta att klamra sig fast vid makten. 

Sedan flera år saknar han folkligt stöd, men soldaterna har gång på gång räddat honom när demonstrationer skakat hans regim. Generalernas stöd har Maduro försäkrat sig om genom att ge dem kontroll över de oljepengar som fortfarande sipprar in.

Framför allt de amerikanska sanktioner som följer av att USA erkänt Guaidó drar åt de ekonomiska tumskruvarna. När Venezuela blir en pariastat höjs kostnaderna för militären och andra lojalister att fortsätta stödja presidenten.

Huruvida det räcker för att tvinga bort Maduro beror till stor del på hur Ryssland och Kina agerar. Båda länderna är stora kreditgivare till Venezuela och de litar inte på att en ny regering kommer att respektera gamla lånåttaganden. Dessutom gillar de att ha en allierad på USA:s bakgård. Fortsätter de att ge Maduro vad som krävs för att säkra militärens stöd kan han mycket väl överleva protesterna.

Det faktum att det är armén som bestämmer Venezuelas öde belyser vikten av just nya val. Generalerna är nog lockade att byta ut Maduro mot någon annan som står dem nära – eller installera sig själva i presidentpalatset. Därför räcker det inte med att Maduro petas. Valurnorna måste ställas fram.

Det kommer ta tid innan Venezuelas ekonomi stabiliseras. Statsmaskineriet måste byggas upp från grunden. Miljoner flyktingar ska återvända till vad som förvandlats till en sophög.

Men det första steget är att Maduro stiger åt sidan, militären träder tillbaka och venezuelanerna får säga sitt i fria val. Alternativet är att landet faller djupare ner i avgrunden.