Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/margit-silberstein-aven-sadant-som-inte-ar-kriminellt-kan-vara-forkastligt/

Ledare

Margit Silberstein: I Sverige bor skandalerna helst i hyreslägenhet

Cecilia Wikström lämnar Liberalerna. Foto: Hampus Andersson

Politikerna måste vara som folk är mest – det vill säga hederliga och med en moralisk inre kompass som håller riktningen.

Margit Silberstein är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Rätta artikel

Sex, pengar, bostäder och politik. Det skulle kunna vara en Netflixserie. Men vi behöver inte fiktion, den kommer till oss ändå. Och den riktiga långköraren handlar om lägenheter – lägenhetsaffärer. 

Vad är det som händer? Plötsligt duggar det avgångar. Cecilia Wikström väljer styrelserna och pengarna framför kallet i EU-parlamentet. Emma Carlsson Löfdahl klamrar sig fast i riksdagen, trots partiledningens krav på att hon ska dra. Ingen av dem hörsammar Jan Björklunds vilja, vilket är ytterligare ett slag mot en redan försvagad ledare. Eskil Erlandsson tvingas till slut bort. 

Har de senaste dagarna visat att politiker är som folk är mest med skavanker och tvivelaktiga bevekelsegrunder? Bortom uppdraget och förtroendet att tillvarata våra intressen? Fast vem försöker i dag att charma kvinnor genom att placera labben på deras lår? Det verkar så omodernt och oattraktivt. Att tjäna en rejäl hacka på att bo på skattebetalarnas bekostnad är inte precis var mans möjlighet. 

Om man inte vill transformeras till politisk vilde, och om man vill kunna se väljarna i ögonen, finns det en del att lära av historien. Men det förutsätter en insikt om att även det som inte är kriminellt kan vara förkastligt. Att moral inte är en bagatell och att väljarna ställer krav på att deras förtroendevalda har en inre kompass, som inte svajar. 

Lägenhetsaffärer har varit en röd tråd i de politiska skandalerna genom åren.

Lägenhetsaffärer har varit en röd tråd i de politiska skandalerna genom åren. Inte minst bland socialdemokrater, vilket kan bero på att de som största parti granskas mer än andra. 

I en stad som Stockholm, där människor står i bostadsköer i åratal utan att ens skymta ljuset i tunneln, är det extra känsligt att låta det egna lilla, futtiga intresset komma i första hand. Det kanske inte Emma Carlsson Löfdahl tänkte på, eller också brydde hon sig inte och hon trängde sig ju inte före i någon kö. 

Möjligen famlade hon efter räddningsplankan att den strängaste måttstocken nog inte gäller Liberalerna utan Socialdemokraterna. Eftersom S har haft makten så länge blir det de säger sig stå för som en övergripande norm. Där är regeln att man ska leva som man lär ett särskilt bindande rättesnöre, som man inte får trassla in sig i. 

Det ansågs Laila Freivalds ha gjort när hon som justitieminister i riksdagens talarstol pläderade för nya regler som skulle försvåra ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter, och kort därefter röstade för ombildning i sin egen bostadsrättsförening. Det gick på tvärs mot ideologin och var inte att leva som man lär. 

Freivalds fick springa gatlopp för den dubbelmoralen. Ett laddat möte mellan henne och journalisterna finns förevigat på Youtube, där hon hårt ansatt i raseri pekar på varje reporter och uppmanar dem att skämmas. Det är plågsamt att se.

Det finns fler plågor på Youtube. En filmsnutt med Ulf Kristersson där han ilsket och abrupt lämnar reportern och fotografen mitt i en intervju utan att inse att det är det sämsta man kan göra eftersom uppbrottet i sig filmas och lämnar tittaren fri med fantasi och slutsatser. Kristersson är upprörd över frågor om hur han som socialborgarråd kunnat ta emot en hyresrätt via Ersta Diakoni, vars lägenheter egentligen var vikta för hemlösa och svårt sjuka. 

Håkan Juholts vandring mot stupet som partiledare började med avslöjandet om hur det låg till med hans övernattningslägenhet i Västertorp. I flera år hade han begärt ersättning från riksdagen för hela hyran trots att hans sambo, kulbo som han kallade henne, också bodde i fyrarummaren. Opinionssiffrorna sjönk, Juholt betalade tillbaka pengar till riksdagsförvaltningen och gav sig ut på sin ”förlåt mig-turné”. 

Utrikesminister Margot Wallström fick en lägenhet i Stockholms innerstad av Kommunal. Hon sa sig ha fått löfte från dåvarande ordföranden Annelie Nordström att det inte gick ut över någon köande stockholmare. Det skulle visa sig att Kommunal inte släppt någon enda lägenhet till den allmänna kön på 16 år. Wallström sa sig vara arg, besviken och lurad. Åklagaren inledde en undersökning om utrikesministern gjort sig skyldig till mutbrott, men utredningen lades ner. 

Anders Borg lekte evig student och avslöjade själv hos Skavlan att han hade en studentlya som övernattningslägenhet. Ordföranden för Sveriges förenade studentkårer rasade över att Borg ockuperade en lägenhet som en student skulle haft större nytta av. 

Kanske har även miljöpartister en särskild måttstock, när människor uppfattar att de moraliserar över andras livsstil. Förra riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida åkte taxi för 70 000 kronor under ett år utan att redovisa ett enda kvitto. Totalt hade hon 275 000 kronor i oredovisade utgifter. Åsa Romson målade båten med giftig färg och dåvarande landshövdingen på Gotland, miljöpartisten Marianne Samuelsson, godkände ett bygge som ansågs vara ett brott strandskyddet. 

Hon fick avgå. Inte minst för att hon vid ett internt möte argumenterat för att myndigheter skulle vara extra generösa mot stora företag med tanke på deras insatser för sysselsättningen på ön.

Egentligen borde det vara enkelt. Om man vet vad man lär och tror på det är det bara att leva!