Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 00:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/martin-liby-troein-darfor-ar-det-sa-svart-att-fornya-vansterpartiet/

Ledare

Martin Liby Troein: Därför är det så svårt att förnya Vänsterpartiet

Nooshi Dadgostar.
Nooshi Dadgostar. Foto: Thomas Karlsson

V har haft förtvivlat svårt att göra upp med revolutions- och diktaturkramande.

På tisdagen meddelade förhandsfavoriten Ulla Andersson att hon inte vill bli partiledare för Vänsterpartiet. Därmed verkar manegen krattad för V:s vice ordförande Nooshi Dadgostar, som i dagsläget är den enda kandidaten. 

Blir hon vald får V sin första ledare som gick med i partiet efter att beteckningen ”Kommunisterna” togs bort.

Det finns skäl till varför Vänsterpartiet inte har klarat av att helt göra upp med revolutions- och diktaturkramandet, trots att decennierna har gått sedan murens fall. 

Att Lars Ohly kallade sig kommunist var naturligtvis en reflektion av att stora delar av medlemskåren kände sig bekväm med begreppet. Det entusiastiska överseendet med Hugo Chávez nedmontering av Venezuelas demokrati beror, i sin tur, på att många av medlemmarna tycker att angrepp på medier och domstolar är acceptabla så länge det sker i socialismens namn. 

Om Dadgostar har som ambition att förnya V så är det rimligen en fördel att hon inte själv valde att bli medlem i ett parti vars själva namn signalerade ett avfärdande av demokratin.

Därför är det så svårt att förnya V – att göra det till ett vänsterparti som må vara radikalt i den ekonomiska politiken men vars demokratiska reflexer det inte råder några tveksamheter kring. 

Vart Nooshi Dadgostar vill föra Vänstern återstår att se. Beskedet att hon vill ”bredda partiet” kan betyda lite vad som helst. Det antyder åtminstone att hon inte vill återvända till Lars Ohlys bombastiska dogmatism. 

Men om Dadgostar har som ambition att på allvar förnya V så är det rimligen en fördel att hon inte själv valde att bli medlem i ett parti vars själva namn signalerade ett avfärdande av demokratin. 

I så fall kommer det också att kräva ett tydligt ledarskap. Dadgostar kan inte svaja i valet mellan demokrati och diktatur i andra länder. Och hon måste vara kristallklar med att den som vill ha revolution, eller gärna marscherar med dem som vill, inte hör hemma i Vänsterpartiet.