Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 09:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/martin-liby-troein-den-permanenta-kampanjen-ar-trumps-livsblod/

Ledare

Martin Liby Troein: Den permanenta kampanjen är Trumps livsluft

USA:s president Donald Trump. Foto: Anette Nantell

Med en populist i Vita huset kretsar allt kring hätska utfall och vilda utspel. Inte sakpolitik.

Det är svårt att inte tycka att den är överflödig: Donald Trumps kampanjkickoff på tisdagen. Inför jublande anhängare i Orlando, Florida, ska resan mot ytterligare en mandatperiod inledas. 

Trumps presidentskap är ju i praktiken en enda lång valrörelse, en kavalkad av uppseendeväckande utspel.

Begreppet den ”permanenta kampanjen” myntades av den amerikanske journalisten Sidney Blumenthal redan på 1970-talet. Det fångade faktumet att gränsen mellan att försöka vinna politiska uppdrag och att utöva dem höll på att suddas ut. 

Det gick inte att få något gjort utan konstant stöd i opinionen. För att kunna regera krävdes därför en permanent kampanj. Jimmy Carter, Ronald Reagan och Bill Clinton fortsatte att omge sig med konsulter och pr-makare efter att de flyttat in i Vita huset. 

Donald Trump har dock tagit det hela ett steg längre. Kampanjandet syftar inte till att göra regerandet möjligt. Det har förvandlats till ett självändamål. 

Nya lagar och förordningar är inte kärnan i presidentens politik. Den kretsar i stället kring vilda utfall och grandiosa tillkännagivanden. Helst på Twitter.

Krigsförklaringen – bildligt talat – mot såväl Mexiko som latinamerikanska invandrare häromveckan följde manuset till punkt och pricka. Trump hotade grannlandet med tullar och tuffa åtgärder om man inte täppte till gränsen. Och utropade sig sedan dramatiskt till segrare och drog tillbaka tullhotet. Utan att särskilt mycket ändrats alls

Beteendet är kanske inte så konstigt. Donald Trumps – och varje populists – löfte går trots allt inte ut på att lösa riktiga problem. Det handlar i stället, som Mattias Svensson konstaterade i dessa sidor tidigare i våras, om att ”jävlas med grupper som hans väljare ogillar”. 

Det görs enklast genom en permanent kampanj, inte genom att leverera sakpolitik.