Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-11 19:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/martin-liby-troein-eko-fran-grekland-och-usa-nar-brexit-paborjar-sista-akten/

Ledare

Martin Liby Troein: Eko från Grekland och USA när Brexit påbörjar sista akten

Bara hårda klappar väntar Theresa May i parlamentet.
Bara hårda klappar väntar Theresa May i parlamentet. Foto: DANIEL LEAL-OLIVAS

Nästa vecka faller sannolikt Theresa Mays Brexitavtal i underhuset. Men liksom under Greklandskrisen och efter Lehmans kollaps kan en marknadsreaktion inskärpa allvaret i kammaren.

Martin Liby Troein
Rätta artikel

På tisdagseftermiddagen inleddes debatten om Theresa Mays utträdesavtal i det brittiska underhuset. Under fem dagar kommer i princip alla aktörer i parlamentet att placera premiärministern i skottgluggen – Brexitförespråkare och Europavänner i Mays eget Toryparti, Labourledamöter, liberaldemokrater och nordirländska unionister, alla är de missnöjda med hennes deal. Efter debatten förväntas avtalet röstas ner.

Därmed inleds den sista akten i det Brexitdrama som inleddes när David Cameron lovade en folkomröstning i valet 2015. Den riskerar att påminna en hel del om avslutningen på det Grexit-skådespel som dominerade den europeiska scenen sommaren 2015, då Grekland först sa nej till ett bud från Bryssel, och var på vippen att krascha ut ur eurosamarbetet. 

Det skuldtyngda Grekland motsatte sig ett erbjudande om nya lån eftersom Alexis Tsipras vänsterregering inte ville acceptera krav på ytterligare åtstramningspolitik. Inget avtal var bättre än ett dåligt avtal, menade den grekiske premiärministern och fick stöd av väljarna i en folkomröstning. 

Tsipras utgick från att de andra euroländerna var räddare för en grekisk statsbankrutt och Grexit än vad grekerna själva var, och att han därför hade en stark förhandlingsposition. Men Angela Merkel & Co tog honom bryskt ur den villfarelsen. När det stod klart för Tsipras att Bryssel inte tänkte ge honom något annat bud, euro strömmade ut ur Grekland och landet tvingades införa kapitalkontroller, vek han ner sig. Premiärministern baxade sedan avtalet genom det grekiska parlamentet, trots motstånd från delar av det egna Syrizapartiet, med hjälp av stöd från högeroppositionen. 

Om det brittiska underhuset röstar ner den överenskommelse som May har slutit Bryssel kan en liknande föreställning ta vid i Storbritannien.  

Theresa May själv har som bekant kapitulerat för länge sedan. Premiärministern brukade vara den främste tillskyndaren av devisen att ”inget avtal är bättre än ett dåligt avtal”. Liksom Tsipras trodde hon sig ha en starkare förhandlingsposition än sin motpart i Bryssel. Och liksom sin grekiske motsvarighet rycktes hon bryskt ur sin villfarelse. 

Sedan förra hösten har May accepterat att ett avtal som ger britterna ett gott tillträde till EU:s marknad sker på unionens villkor. Och att inget avtal alls vore en katastrof. 

Få saker skapar krisinsikt och genererar aktion som när marknaderna mullrar.

Frågan är om ett nej i underhuset nästa vecka och den marknadsreaktion det lär utlösa inskärper allvaret också hos motsträviga parlamentsledamöter. Och om May i en ny omröstning, eventuellt efter kosmetiska ändringar av utträdesavtalet och med hjälp av Labour, kan lotsa det genom kammaren.

Få saker skapar krisinsikt och genererar aktion som när marknaderna mullrar. Liksom under Greklandskrisen syntes den dynamiken när Lehman Brothers kollaps utlöste finanskrisen för tio år sedan. 

Bushadministrationen reagerade snabbt med ett ekonomiskt stödpaket, men varken Demokraternas vänster eller Teapartyrepublikanerna gillade vad de betraktade som en present till finanseliten. Representanthuset röstade nej. Ett kraftigt börsfall ställde dock saken i ett annat ljus. Ett par dagar efter att ha avslagit krispaketet antog kongressen det, med stöd från både demokrater och republikaner. 

Förlorar Theresa May omröstningen nästa vecka behöver det alltså inte vara slutet. Problemet är, för att travestera en annan brittisk premiärminister, att det inte heller kan vara slutet på början. Storbritannien har en deadline, 29 mars faller landet ur EU.

Tidspress och små marginaler ger dessutom lätt upphov till misstag. För vissa aktörer är inget avtal fortfarande bättre än ett dåligt avtal. Andra ser möjligheten till en ny folkomröstning om utträdet. Och kanske reagerar inte marknaderna så starkt – de förväntar sig ju redan ett nej på tisdag och att avtalet ska få en ny chans i parlamentet.

Dramat kan förvandlas till en brittisk tragedi. Förhoppningsvis blir det ändå en lösning à la Grekland. Att Storbritannien tar sig samman till slut. Och att premiärministern lyckas lotsa avtalet genom kammaren, trots motstånd inom det egna partiet.