En sömnig morgon i förra veckan lanserade den liberala tankesmedjan Fores sin nya rapport ”Emissions trading: Fighting climate change with the market” på ett oväntat piggt seminarium. EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU-ETS) – en grundpelare i unionens klimatpolitik – är visserligen nog så viktigt, men onekligen också ett torrt ämne. 

EU-ETS, som sjösattes 2005, reformerades förra året. Foresrapporten levererar en översikt över förändringarna och en rad förslag på hur systemet kan utvecklas vidare. Både lärdomar från experiment med utsläppsrätter i andra delar av världen och hur EU-ETS kan kopplas samman med dessa system.

Trots en insiktsfull diskussion kunde jag inte undkomma känslan av att en elefant smög runt såväl i seminarierummet som i rapportens olika kapitel.

Men trots en insiktsfull diskussion kunde jag inte undkomma känslan av att en elefant smög runt såväl i seminarierummet som i rapportens olika kapitel.

När EU-ETS lanserades var ambitionsnivån inte tillräcklig. Unionen var för generös med antalet utsläppsrätter, för många sektorer undslapp regelverket, kostnaden för att förbruka fossila bränslen blev för låg. Förra årets reformer stramar upp systemet. En mekanism för att plocka bort överflödiga utsläppsrätter infördes, till exempel. 

Men det är fortfarande på tok för generöst. Därmed blir både marknadssignalerna och förmågan att bekämpa klimatförändringarna för svaga. Systemet ger helt enkelt inte tillräckliga incitament för ekonomiska aktörer att ändra sitt beteende och investera i nyare och renare teknik. Enligt bedömare räcker inte EU-ETS för att unionen ska uppfylla sin del av Parisavtalet. 

Marknadslösningar, som handel med utsläppsrätter, är vårt bästa verktyg för att bekämpa klimatförändringarna. EU-samarbetet utgör en hävstång, som gör att små länder kan sätta avtryck bortom sina egna gränser. Och god reformism innebär att system successivt förbättras. Men tempot måste höjas.