Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 11:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/martin-liby-troein-ge-de-fattiga-pengar-inte-rabatter-at-alla/

Ledare

Martin Liby Troein: Ge de fattiga pengar, inte rabatter åt alla

För lågt pris leder till slöseri.
För lågt pris leder till slöseri. Foto: LEIF R JANSSON / TT

Det är en tankevurpa att det krävs subventioner eller regleringar för att hålla nere priset på livsnödvändiga produkter om man vill bekämpa fattigdom. 

Australiens allt torrare klimat orsakar inte bara fler och värre bränder. Det ger också upphov till vattenbrist, berättade Vetenskapsradion häromveckan. I vissa städer riskerar reservoarerna – och därmed hushållens kranar – att ha sinat innan årets slut.

Lösningen är att minska användningen och att ta fram nytt dricksvatten genom avsaltning av det i havet. Det kräver i sin tur ett högre pris på kranvattnet. På så sätt kommer konsumenterna att värdera den knappa resursen bättre och slösa mindre, samtidigt som den nya teknik som krävs för avsaltning blir lönsam. 

Dyrare vatten – det är en rätt självklar lösning på ett knivigt problem. Men också en kontroversiell sådan. För det drabbar ju de fattigare delarna av befolkningen värst, påpekas det i Vetenskapsradions inslag. 

Just det är för övrigt en vanlig tankevurpa – att subventioner eller regleringar för att hålla nere priset på livsnödvändiga produkter krävs för att bekämpa fattigdom. 

Det är det som motiverar bränslesubventioner i många länder i Latinamerika, Asien och Mellanöstern. Hur skulle de fattiga annars ta sig fram? Det är också ett viktigt skäl till varför momsen på mat ligger drygt 10 procentenheter under den på andra saker i affären här i Sverige. Och till att vi har en hyresreglering.

Kan produktionen enkelt skruvas upp leder det till överkonsumtion (bensinen i utvecklingsländerna och maten i Sverige), går det inte blir det ransonering och köbildning (vattnet i Australien och hyresbostäderna här).

Resultatet blir i regel detsamma. Ett på konstgjord väg pressat pris leder till artificiellt hög efterfrågan. Kan produktionen enkelt skruvas upp leder det till överkonsumtion (bensinen i utvecklingsländerna och maten i Sverige), går det inte blir det ransonering och köbildning (vattnet i Australien och hyresbostäderna här).

Ska man då strunta i dem som har det sämre ställt? Nej, så klart inte. 

Men om problemet är att det finns människor som har för lite pengar för att leva ett drägligt liv är den bästa lösningen på det i regel att staten ger dem pengar, inte pressar priset på vissa produkter för alla.