En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-05-28 12:37
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/martin-liby-troein-hongkong-och-taiwan-avslojar-kommunistpartiets-logn-xi-jinping-kan-inte/
Upplägget med ”ett land, två system” kunde aldrig hålla i längden. För inget skrämmer Kommunistpartiet mer än att avslöjas för att vara ruttet, repressivt och löjeväckande.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
I Kacey Wongs ateljé finns bland annat verket ”The Patriot” – en röd gallerförsedd cell, i vilken han brukade sjunga Kinas nationalsång. Med den typen av performancekonst deltog han i demonstrationerna för demokrati i Hongkong.
”Det jag gör är farligare än att kasta molotovcocktails. Det kinesiska kommunistpartiet räds inte vapen, utan att du gör narr av dem”, säger Wong till DN:s Marianne Björklund. Och det är helt sant. För vad är farligare för en diktatur än att avslöjas – i all sin grymhet, ruttenhet och löjlighet?
Just därför kunde modellen med ”ett land, två system” aldrig hålla.
Deng Xiaoping uppfann konceptet för att övertyga britterna att det var säkert att lämna tillbaka Hongkong. Och, framför allt, för att få kolonins invånare att våga stanna kvar.
På fastlandet rådde enpartidiktatur och censur. I Hongkong skulle däremot rättstat och yttrandefrihet finnas kvar. Löftet gavs tyngd av att Deng, som vunnit maktkampen efter Mao, var i full färd med att liberalisera Kina.
Modellen respekterades också av efterträdarna Jiang Zemin och Hu Jintao efter att Hongkong återförts till Peking 1997. Medierna tryckte vad de ville, liksom förläggare som svensken Gui Minhai. Manifestationer för att minnas massakern på Himmelska fridens torg – som visade på gränserna för vad Deng tänkte tillåta – hölls varje år.
Men i längden insåg egentligen alla att det inte skulle gå.
Löftet gavs tyngd av att Deng, som vunnit maktkampen efter Mao, var i full färd med att liberalisera Kina.
Vi hoppades att Kina skulle bli mer som oss, säger Kacey Wong. Peking insåg att det var risken: Att kineserna på fastlandet skulle lockas av friheten i Hongkong. Och att friheten i Hongkong skulle användas för att avslöja hurdan regimen egentligen är.
Xi Jinpings makttillträde 2012 ska nog ses i ljuset av detta: av att Kina successivt öppnats upp, diktaturen förlorat lite av sin kontroll och att viktiga delar av Kommunistpartiet ville ha en ledare som lovade att återta greppet. Det gjorde Xi också omgående på hemmaplan, innan han satte klorna i Hongkong.
Kacey Wong flydde häromåret med andan i halsen. Nu lever han i Taiwan, som av Deng också erbjöds att inlemmas i Kina med upplägget ”ett land, två system”. Det var aldrig aktuellt, men på sätt och vis gäller ändå modellen, utom Kommunistpartiets kontroll.
Både Peking och Taipei vidhåller att det bara finns ett Kina och att Taiwan är del av det – och upprätthåller två vitt skilda system: En alltmer repressiv diktatur på fastlandet och en sprakande, i praktiken självständig, demokrati på Taiwan.
Det är delvis så man ska förstå Xi Jinpings ständiga hot. Övertygelsen om att demokrati och rättsstat inte är något för samhällen präglade av kinesisk kultur och tradition är central för Kommunistpartiet. Taiwan bevisar varje dag motsatsen.
I längden blir det rätt avslöjande.
