Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/martin-liby-troein-visst-kan-populismen-besegras/

Ledare

Martin Liby Troein: Visst kan populismen besegras

Ekrem Imamoglu. Foto: Bradley Secker

I längden tröttar såväl populistens politik som stil ut dem som röstat fram dem. 

Det var ett gott tecken när Ekrem Imamoglu besegrade regimkandidaten i Istanbuls borgmästarval tidigare i år. Recep Tayyep Erdogans järngrepp om turkisk politik fick sig därmed en ordentlig törn.

Imamoglu – som Nathan Shachar intervjuar i torsdagens DN – är i sin tur ett gott exempel på hur den auktoritära populismen, som just Erdogan är ett typfall av, kan betvingas. 

Auktoritära populister – vare sig de är vänster som Hugo Chávez, höger som Rodrigo Duterte, eller av konfessionellt snitt som Erdogan – har aldrig någon respekt för den liberala demokratin. De ger sig gärna på rättsstat och maktdelning.

De har inga problem att tänja på spelets regler så att motståndarna får det svårt, men att avskaffa val helt och hållet är svårt.

Men eftersom de gör anspråk på att representera folkmajoriteten grundar de sin legitimitet på det som sker vid valurnorna. De har inga problem att tänja på spelets regler så att motståndarna får det svårt, men att avskaffa val helt och hållet är svårt. Det gör att väljarna, som de i Istanbul, kan säga ifrån.

Varför de skulle göra det påminner Imamoglu också om. Populister har i regel två huvudnummer. Det första är enkla lösningar på svåra problem. Genomarbetade planer ingår inte i repertoaren. Imamoglu betonar också vad som väntade honom när han tog över styret i Turkiets största stad: misskötsel, slöseri, korruption. 

Nathan Shachar noterar att Ekrem Imamoglu är artig, generös och att han undviker verbala grovheter. Det gör inte populisten. Erdogan och hans hejdukar slungar gärna anklagelser som ”terrorist” och ”förrädare”. 

Populistens andra huvudnummer är nämligen polariseringen. Syndabockar målas ut. Motståndarna förnedras och hånas.  

I längden tröttar såväl populistens politik som stil ut dem som röstat fram dem. Om de inte – som i Venezuela – fullständigt demolerat demokratin, tar väljarna till slut därför ofta chansen att säga från.