Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 03:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/matteo-salvini-ar-europas-farligaste-man/

Ledare

Matteo Salvini är Europas farligaste man

Illustration: Magnus Bard

DN 18/5 2019. Italiens inrikesminister vill samla Europas högerpopulister. Störst skada kan han ändå göra om han vinner makten i det egna landet.

Rätta artikel
EU-valet 2019

Man kan beskriva det som ett Europas skräckkabinett, det EU-valmöte som Italiens inrikesminister Matteo Salvini arrangerar i Milano på lördagen. Till de inbjudna hör Frankrikes Marine Le Pen och Nederländernas Geert Wilders. Syftet är att lägga grunden för ett nytt högernationalistiskt block, som ska spränga unionen inifrån.

Hittills har Salvinis projekt gått skakigt. Vid ett tidigare arrangemang i april dök aldrig Le Pen upp. Under alla omständigheter lär polska Lag och rättvisa ställa sig utanför. Den populistiska nationalismen kommer att gå framåt i valet, men förbli splittrad.

Ändå lär Matteo Salvini le stort på valnatten.

Det är en ordentlig resa ”Il Capitano”, som han föredrar att kallas, har gjort de senaste åren. När han tog över ledarskapet i Lega efter valet 2013 hade partiet fortfarande ”Nord” som en del av namnet. Det var ideologiskt heterogent, med separatism som kärnidé: Italiens rika norr skulle inte behöva bära bördan av landets fattiga söder. 2013 vann partiet 4 procent av rösterna.

Salvini har gett Lega en rejäl makeover. Separatism byttes mot nationalism – elden riktades mot invandrarna och Bryssel i stället för Italiens södra delar. Steve Bannon togs in som informell rådgivare. 

Separatism byttes mot nationalism – elden riktades mot invandrarna och Bryssel i stället för Italiens södra delar.

I förra årets val vann Lega 17 procent, efter att för första gången ha letat röster i hela landet. Man blev tredje största parti, och Salvini snodde högerns ledartröja från Silvio Berlusconi.

Ändå var Lega inte valets stora vinnare. Det var ett annat populistparti. Femstjärnerörelsen vill också lämna euron, spendera friskare och städa ut etablissemanget. Men den är mindre ideologisk och inte lika främlingsfientlig. Efter många våndor gjorde partiets ledare Luigi Di Maio och Salvini upp och bildade regering ihop.

Sedan dess har Femstjärnerörelsens ledare fumlat sig fram. Salvini har tagit för sig. Han lade vantarna på inrikesministerposten, och har använt den för att driva igenom kontroversiella förslag: båtar med migranter får inte anlöpa italienska hamnar. Nu vill han att det ska kosta tiotusentals kronor för den som räddar flyktingar ur havet. 

Femstjärnerörelsen har rasat i opinionen, Lega har rusat. Vore det val i dag skulle Salvinis parti kamma hem kring 30 procent, Di Maios endast 20. 

Efter att Lega sopat mattan med Femstjärnerörelsen i ett regionalval tidigare i år lovade Salvini att regeringskamraterna inte hade något att frukta, samarbetet fortsätter som tidigare. Blir resultatet den 26 maj något liknande lär han lockas att bryta löftet. Opinionsmätningar visar att Legaledaren efter ett nyval skulle kunna plocka premiärministerposten med stöd av Berlusconi och det postfascistiska partiet Italiens bröder. 

Sin frammarsch till trots har högernationalismen inte nått hela vägen till att kontrollera den exekutiva makten i särskilt många europeiska länder. Ungern och i synnerhet Polen är inte obetydliga, men de tillhör inte EU:s kärna. Italien vore något helt annat. Det handlar om eurozonens tredje största ekonomi. Salvini är på samma gång ideologisk och maktmedveten – skadan ”Il Capitano” skulle kunna åstadkomma, ett knappt sekel efter att ”Il Duce” tog makten, är betydande. 

Sverigedemokraterna tillhör de nationalistiska partier som hittills ställt sig utanför Salvinis nya block. I en intervju i Svenska Dagbladet konstaterar Jimmie Åkesson att Lega fram till nyligen endast var en liten separatiströrelse, men så tillägger han: ”Salvini har fått saker uträttade kopplat till Medelhavet” och att det är ett parti som ”utvecklas i rätt riktning”. 

En anmärkningsvärd, men från det hållet inte förvånande uppfattning.