Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-11 20:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-bara-opportunismen-fick-vansterpartiet-att-vanda-ryggen-till-kommunismen/

Ledare

Mattias Svensson: Bara opportunismen fick Vänsterpartiet att vända ryggen till kommunismen

Jonas Sjöstedts föreslagna åtgärder för att hantera coronakrisen andas mer svenskt 1970-tal än sovjetiskt 1930-tal.
Jonas Sjöstedts föreslagna åtgärder för att hantera coronakrisen andas mer svenskt 1970-tal än sovjetiskt 1930-tal. Foto: Jonas Ekströmer/TT

När är rätt läge att motsätta sig en diktatur och dess ideologi: medan förtrycket pågår eller i efterhand? En fråga att fundera över när Vänsterpartiets avpollettering av kommunismen firar 30 år.

För 30 år sedan beslutade Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) på sin kongress, med röstsiffrorna 136 mot 133, att ta bort det sistnämnda ordet från sitt namn och därmed kopplingen till kommunismen.

Eller, kommunismen är ju – och kommer alltid att vara – strävan efter den klasslösa och statslösa utopi som förväntas bli resultatet efter en period av socialistiskt styre, avskaffande av privat egendom och formandet av en ny och bättre människa.

Under 70 år av proletariatets diktatur i Sovjetunionen, och efter andra världskriget i lydstater i halva Europa, syntes dock inga framsteg i den riktningen. De socialistiska staterna präglades i bästa fall av förtryck och stagnation, i sämsta fall av massmord på den egna befolkningen genom terror, stora språng och planerad svält. De hade ändå Vänsterpartiet kommunisternas sympatier och ett organiserat samarbete pågick ända till slutet.

I både öst och väst och inte minst i Sverige närde intellektuella och politiker länge föreställningen att det planekonomiska systemet bara var en reform från att fungera som tänkt.

I en tidstypiskt brungul skrift från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) 1976 med titeln ”Planekonomi eller ramhushållning?” formuleras, trots en lång lista av misslyckade reformförsök, en stor förväntan på ”Den stora koncernreformen 1973”. Författaren Rolf Eidem skrev: ”Fullt utbyggt kan systemet med koncerner väntas ge det sovjetiska resursfördelningssystemet en mer dynamisk prägel.” (Spoiler: Det hände aldrig.)

Talande för den vänstervåg med påverkan långt in i svenska mainstreamkretsar är att SNS-skriften var ett försök att mildra dåtidens ambitioner att driva Sverige i socialistisk riktning genom löntagarfonder och statligt övertagande av företag. Detta genom att försynt påpeka att man i länder som infört total planekonomi försökte gå försiktigt åt motsatt håll genom att införa ett mått av decentralisering.

Så länge de sköt människor på flykt, fängslade oppositionella och underhöll byråkratin som jävlades med folk – kort sagt: så länge de var kommunister – då om någonsin fanns anledning att vara emot detta människovidriga system.

Socialdemokraterna Ingvar Carlsson och Ann-Marie Lindgren skrev så sent som 1983 i boken ”Vad är socialdemokrati?”: ”Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd.”

I Vänsterpartiet rämnade tron på de socialistiska planekonomierna i öst först med Berlinmurens fall. Att det inte längre fanns ett socialistiskt block att ha relationer till var den första punkten på partiets listade anledningar att ompröva sin tidigare hållning till kommunismen.

Många verkar se det som naturligt att kommuniststaternas upplösning var avgörande för att avfärda och sluta att sympatisera med kommunismen. Det är lite märkligt.

Vad var poängen med att vända först då? Den fallna kommunismen skadar ingen. Så länge de sköt människor på flykt, fängslade oppositionella och underhöll byråkratin som jävlades med folk – kort sagt: så länge de var kommunister – då om någonsin fanns anledning att vara emot detta människofientliga system.

Ändå var det först när kommunismen inte längre var en maktfaktor som Vänsterpartiet instämde i kritiken mot allt det som utspelats under decennier dessförinnan.

Visst hade entusiasmen för öststatskommunismen falnat tidigare än så, men ofta av allt annat än smickrande orsaker. Som Per Ahlmark påpekar i ”Vänstern och tyranniet” så har sympatierna bland kommunismens medlöpare i väst varit som störst när diktaturerna varit som mest mordiska och brutala: under Stalins 1930-tal, under Maos stora språng. Och bland de östeuropeiska länderna beundrades gärna den hårdföra polisstaten Albanien under Enver Hoxha.

Likafullt måste det sägas att en opportunistisk vändning är bättre än ingen vändning alls. När Vänsterpartiet under coronakrisen vädrar morgonluft och lanserar förslag om statligt övertagande av företag är dess program snarare en kopia av svenskt 1970-tal än av sovjetiskt 1930-tal. Förvisso ett historiskt misslyckande också det, som det finns all anledning att inte upprepa, men ändå ett fall framåt.

Ämnen i artikeln

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt