Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-07 16:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-en-varningssignal-att-smafolkets-bank-sviker-sina-kunder/

Ledare

Mattias Svensson: En varningssignal att småfolkets bank sviker sina kunder

Swedbank tänker åtgärda problemet med penningtvätt i Baltikum genom kontroller av något helt annat.
Swedbank tänker åtgärda problemet med penningtvätt i Baltikum genom kontroller av något helt annat. Foto: Janerik Henriksson/TT

Swedbank gör livet svårt för vanliga människor i stället för att fokusera på de oligarker som de misstänks ha tvättat pengar åt.

En gång i tiden bildades sparbankerna för att hjälpa småfolket i landet att spara och få något slags avkastning och omsättning. Många slantar små blev i andra änden basen för billigare lån till lantbrukare och företagare som kunde investera, en vital del av det Sverige som hjälpt av avskaffat skråväsende och näringsfrihet under 1800-talets sista decennier lämnade fattigdom och förnedring bakom sig, och på hundra år blev ett av världens rikaste länder.

Det säger något om vår tid när resultatet av denna småfolkets sparbanksrörelse, dagens Swedbank, ger sig i kast med att städa ut småfolket från banken. Vd Jens Henriksson lanserade nyligen strategin, omskriven på tidningarnas näringslivssidor (SvD 28/1).

”De som inte har fyllt i tillräckliga kunduppgifter, de enskilda föreningar som inte fullt ut har årsredovisningar och sådant, de kommer vi att frysa kontot för. I slutänden kommer vi se till att de behöver lämna oss som kund.”

Problemet är att Swedbank jagat feta omsättningsbonusar i sina utländska specialavdelningar för rika oligarker och deras skumraskpartner, och i detta värv valt att bortse från elementära varningssignaler. På så vis har de sannolikt medverkat till penningtvätt. Detta problem vill banken nu åtgärda genom att ännu striktare tillämpa regelverket på föreningar och småsparare.

Vanliga kunder är redan övervakade som det är. Alla som försökt att ta kontanter till bankkontor vet att de inte är intresserade av pengar på det sättet. Normala bankkunder har till och med svårt att i förväg få betala av sina lån. När bankerna tjänar på det är regelverket mot penningtvätt redan strikt.

När bankerna tjänar på det är regelverket mot penningtvätt redan strikt.

En av dessa hunsade kunder heter Henry Bronett, cirkusdirektör och för min generation för alltid poeten Daniel i ”Varuhuset”. Han skrev nyligen en frustrerad bloggpost (25/1) om den detaljerade byråkrati som krävdes i kontakt med banken som förvaltade hans pengar. Varför ska en pappa som vill skaffa ett bankkort till sin tonårige son – vilket blivit nödvändigt eftersom butikerna och kaféerna inte tar kontanter längre – intyga att sonen inte är en politisk säkerhetsrisk?

Beskedet från bank-vd Henriksson är att alla som inte samarbetar åker ut. Så varför väljer banken denna strategi? Den skyller på myndigheternas krav, och det stämmer säkert. Myndigheter som inte heller de upptäckte penningtvätten i Baltikum vill kunna ha ryggen fri, och det brukar sluta med det vanliga ifyllandet av formella protokoll.

Men det sorgliga är att det förmodligen också är en god affär för banken.

I tider av noll- och minusräntor kommer bankernas pengar billigt, allt oftare via utlandslån, och omsätts lukrativt via bostadslån. Småkundernas konton med sparslantar och magra pensioner och löner är i en sådan miljö mest en administrativ kostnad, precis som deras kontanter. Dem vill bankerna nog helst göra sig av med.

I ett större perspektiv är detta ännu ett exempel på hur räntemiljön med noll- och minusräntor vidgar ekonomiska klyftor. Detta sker inte bara genom nya rekord i bostads- och börsvärden, utan börjar också i andra änden ha sitt pris i form av sämre bankbetjäning och med kronans försvagning via högre priser på resor, importerad mat och bensin.

Långsiktigt behöver förstås räntorna återställas till rimliga nivåer så att även vanliga löntagare är lönsamma och välkomna kunder hos bankerna, som sörjer för en nödvändig betalningsinfrastruktur. Men för att åtminstone inte förvärra situationen bör Finansinspektionen vara tydlig gentemot bankerna vad gäller regelverket och hur det tillämpas. 

Förslagsvis med följande budskap: ”Se ni till att ni har ordning på kontona som flyttar miljoner på ett oförklarligt sätt. Lämna däremot tant Svea ifred även om hon inte har fyllt i det årliga internetprotokollet och intygat att hon inte är skattskyldig på Bahamas. Och ha för bövelen kompetens att ta emot kontanterna från sybehörsföreningens julbasar i Knäckebröhult.”

Stå upp för småfolket om nu det som en gång var småfolkets bank inte har vett att göra det själv. Låt inte Swedbank gömma sig bakom lagarna mot penningtvätt.