Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 21:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-samlade-verk-ar-en-hyllning-till-de-borgerliga-dygderna/

Ledare

Mattias Svensson: ”Samlade verk” är en hyllning till de borgerliga dygderna

Lydia Sandgren har skrivit den uppmärksammade debutromanen ”Samlade verk”.
Lydia Sandgren har skrivit den uppmärksammade debutromanen ”Samlade verk”. Foto: Emelie Asplund

Borgerliga dygder som flit, bildning och kommers får ett romantiskt skimmer i Lydia Sandgrens debutroman.

Jag har som många andra denna vår rörts och roats av Lydia Sandgrens ”Samlade verk”. Bland flera olika intryck slår den mig som en borgerlig roman.

Det kan tyckas vara en märklig kategorisering av en bok där samtliga huvudpersoner förmodligen står politiskt till vänster och återkommande talar illa om kapitalismen.

Vad jag syftar på är snarare att ett underliggande tema i romanen är sådant som ekonomen, historikern och språkvetaren Deirdre McCloskey beskrivit som ”borgerliga dygder”. Hit hör en värdering av arbete, bildning och kommers. Samt tanken att sådana ambitioner går att balansera med andra dygder som omtänksamhet, hederlighet och hopp om en bättre morgondag.

McCloskeys liberala slutsats – som hon underbygger i de tre verken ”Bourgeois virtues” (2006), ”Bourgeois dignity” (2011) och ”Bourgeois eqality” (2016) – är att hyggligt fria marknadssamhällen ger rika möjligheter att blomstra enligt sådana dygder.

Medelklassnormalitetens ofrånkomliga töntighet tål att drivas med, men det är uppfriskande att också se den skildrad med romantiserande ömsinthet.

Detta illustreras på ett lågmält sätt i Sandgrens roman, främst via förläggaren Martin. Hans inrutade liv i medelåldern kontrasteras mot ungdomens författarambitioner samt mot vännen Gustavs genombrott som konstnär och den försvunna kärleken Cecilias akademiska driv.

Detta bjuder förstås många komiska poänger i Martins medvetna medelklasskonsumtion, anpassad efter både ekologiska modeströmningar och kontorets krav på en konventionell klädstil. Samt, utan att det nämns, efter stigande inkomst, som med självklarhet finansierar rymligt och storstadscentralt boende för barnen, matlagning med exklusiva ingredienser och intressanta semestermål.

Livet i den borgerliga tristessen är i själva verket inte så tokigt. Det tål rentav att ställas mot livet av renodlat konstnärligt och akademiskt skapande, när också dess i många stycken självförbrännande och självupptagna sidor beaktas.

I en av sina böcker avrättar Deirdre McCloskey myten om geniet som skapar under rus och galenskap. Hon påpekar att också de mest skandalomsusade konstnärer tenderat att vara nyktra och ordentliga när de målat och skrivit, och att Einstein var prydlig och grå när han systematiserade sina vildaste tankar, de spretande hårtestarna och den utsträckta tungan var en senare gimmick.

Lydia Sandgren har sett igenom samma myt: den alkoholiserade konstnären Gustav är nykter och strukturerad i sin skapande fas.

Sandgren får också in en hyllning till arbetsplatsen, som för många utgör en trygghet: en arena av ordning i en stundtals kaotisk tillvaro, med förutsägbara medmänniskor och krav.

Under läsningen slås man av insikten att alla de där insatserna på jobb och i familjelivet summerar till någonting värdefullt. Inte till den bästa av alla världar, inte till drömmen om det stora genombrottet, inte till en plats på estraden, men väl till en möjlighet att prestera inom sin givna och delvis valda roll och få saker att fungera. Medelklassnormalitetens ofrånkomliga töntighet tål att drivas med, men det är uppfriskande att också se den skildrad med romantiserande ömsinthet.

Skildringen lyfter en underskattad del av fria marknadssamhällens pluralism. De erbjuder inte bara en arena för avvikare och genier, vilket är viktigt nog. De erbjuder också många möjligheter i vardags- och arbetsliv för en välfungerande normalitet.

Riktigt spännande blir det förstås när de olika sätten att leva får befrukta varandra. Då uppstår både ekonomisk dynamik och god litteratur.

Ämnen i artikeln

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt