Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 01:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-sjalvcensur-kommer-inte-att-radda-liberalismen/

Ledare

Mattias Svensson: Självcensur kommer inte att rädda liberalismen

Självvald tystnad om vad som behöver göras kommer varken att locka folk till liberalismen eller rädda de värden som liberaler vill värna. Foto: Sofia Runarsdotter

En reformistisk och framtidsoptimistisk ideologi som liberalismen kan inte nöja sig med att försvara det bestående.

Få saker är så provocerande och illavarslande som när folk som vet bättre avstår från att säga som det är. I våra antiliberala tider är det något som i tilltagande grad tycks ha drabbat liberala rekommendationer.

Vi har inte experter och utvärderingar för att de ska anpassa sina förslag efter vad politiker vill höra.

Centre for Economic Policy Research är ett internationellt forskarnätverk som bland annat utvärderar de den globala handelspolitiken på hemsidan Global Trade Alert. I en av deras rapporter läser jag att den framtida handelspolitiken inte bör inriktas på att öppna upp fler marknader och liberalisera, utan på att rulla tillbaka det värsta av de nya handelshinder som adderats de senaste tio åren.

Varför då? Ja, inte är det för att forskningen hittat problem med det fria handelsutbyte som ömsesidigt berikar länder och även är korrelerad med värden som fred och demokrati. Rekommendationen är inte baserad på fakta, utan på det politiska läget. Eftersom makthavarna är i full färd med att införa handelshinder och eskalera handelskrig så vågar inte rapportförfattarna ge rekommendationer som ligger för långt ifrån deras agenda.

Det är fel och fegt. Vi har inte experter och utvärderingar för att de ska anpassa sina förslag efter vad politiker vill höra. Världen behöver fler liberaliseringar – inte minst på handelsområdet. Så kan vanligt folk få det bättre, även om särintressen drabbas.

Liberaler som tror att man kan beveka meningsmotståndare genom att tona ner sina politiska förslag är något av en följetong. Till och med den frispråkigt klarsynte Ivan Krastev mumlar i sin eminenta analys ”Efter Europa” om att ge efter för krav på ytterligare handelshinder och gränskontroller. Inte för att det vore önskvärt, utan för att det kanske kan rädda den liberala demokratin i övrigt.

Förläget fotskrapande och skamset mumlande liberaler kommer aldrig att övertyga någon.

Hur kan fler vinnas för liberalismens sak om det liberaler kämpar för inte är liberaliseringar som kan förbättra tillvaron, om de istället nöjer sig med att i bästa fall bevara rådande ordning med alla dess brister?

Det är dubbelt oärligt, eftersom det också hindrar lika välbehövlig liberal självkritik. Vissa liberaliseringar – som att tillåta viss valfrihet inom offentligt finansierade och kontrollerade system som skola, vård och omsorg – har blivit långtifrån så bra som det var tänkt.

Även om vänsterns krav på återförstatligande vore sämre, så duger det inte att försvara dagens lösningar. Här som på andra områden krävs en kritisk och reformistisk liberalism.

Det kanske inte är populärt i dagens politiska klimat, men sanningen är en rätt bra bundsförvant.

Förläget fotskrapande och skamset mumlande liberaler kommer aldrig att övertyga någon. Vi behöver tvärtom återerövra vanan att säga som det är, och föreslå sådant som verkligen befriar och förbättrar. Det kanske inte är populärt i dagens politiska klimat, men sanningen är en rätt bra bundsförvant.