Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-15 13:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-som-vi-kanner-oss-sjalva-missforstar-vi-andra/

Ledare

Mattias Svensson: Som vi känner oss själva missförstår vi andra

Vänsterns mest omhuldade centralbankschef. Che Guevaras syn på ekonomin har framgångsrikt projicerats på meningsmotståndare.
Vänsterns mest omhuldade centralbankschef. Che Guevaras syn på ekonomin har framgångsrikt projicerats på meningsmotståndare. Foto: TT

När vi tänker på politiska meningsmotståndare som motsatsen till oss själva leder det ofta till förvirring och missförstånd.

Om vi bara ser till att de rika kan bli rikare kommer välståndet därefter att sippra ned och berika också andra. Resonemanget kallas vanligtvis nedsippringsteorin. Eller häst och sparv-teorin, efter ekonomen John Kenneth Galbraiths målande beskrivning att om man matar hästen så kan sparvar picka i sig havrekorn som passerat genom hästen.

Även begåvade personer inom akademi och samhällsdebatt är dåliga på att förstå sina meningsmotståndare.

Det intressanta är att nedsippringsteorin är ren inbillning. Ingen har någonsin argumenterat för den eller trott att det är så ekonomin fungerar. I själva verket uppstod föreställningen som ett skämt. Ändå kan man vara en högt utbildad vänsterakademiker och tro att det är så här anhängare av fria marknader anser att en ekonomi fungerar, eftersom det är vad man har lärt sig av andra vänsterakademiker.

Detta samtidigt som liberaler från Adam Smith och framåt menat att välstånd skapas i samhällen där frihet och respekt för individen tillkommer den breda allmänheten. Några bidrar mycket, andra mindre, med resultatet att nationernas välstånd stiger. Välstånd och produktion är ingen nådegåva från ovan, utan resultatet av frivillig samverkan mellan fria människor. Detta kan man förstås invända mot, men sådan är teorin bakom att förespråka fria marknader.

Som vi känner oss själva missförstår vi andra. Det finns en tendens i den intellektuella och inte minst politiska debatten att projicera sin egen motsats på meningsmotståndare. Jag syftar här inte på det billiga greppet att tillskriva sina meningsmotståndare onda avsikter, utan att tänka på dem som motståndare till det värde man själv ser som viktigast.

Vänstertänkare brukar se ekonomisk jämlikhet som det grundläggande värdet. Då är det lätt att förstå sin meningsmotståndare som motsatsen: en anhängare av ekonomisk ojämlikhet. Visst är marknadsliberalen beredd att acceptera sådana olikheter på vissa villkor, men de ser sig samtidigt som försvarare av lika fri- och rättigheter, ett annat jämlikhetsperspektiv.

Man lurar alltså sig själv om man från vänster tror att marknadsliberalen tycker att ekonomisk ojämlikhet är bra eller att hen drivs av att skapa och upprätthålla skillnader. Ur ett sådant tänkande uppstår fria fantasier – som nedsippringsteorin.

De perfektionistiska ambitionerna och tron att rätt ekonomiskt system är lösningen på allt har bara funnits hos revolutionära drömmare.

Den här sortens projiceringar är vanligare än man tror, och innebär att även begåvade personer inom akademi och samhällsdebatt är dåliga på att förstå sina meningsmotståndare.

Det är avslöjande att läsa om det ekonomiska tänkandet hos Che Guevara, revolutionären bakom den kubanska planekonomin, och John Cowperthwaite, den klassiskt skolade brittiske tjänsteman som administrerade Hongkongs frimarknadsvänliga politik under efterkrigsperioden, i Neil Monnerys bok ”A tale of two economies”.

Che Guevara trodde att en ekonomi kunde styras så att perfekt harmoni uppnås mellan dess olika delar, och att detta hänger på exakta statistiska mått som ekonomin underställs. Hur ofta har inte sådan hängiven tillit till mått och perfektion projicerats på marknadsliberaler? I vissa intellektuella kretsar beskrivs varje slags reformambition mot friare marknader som religiös i sin fanatism och devot i sin tilltro till mått som bnp.

Ändå hittar man inte ett spår av sådant tänkande hos Cowperthwaite. Han beskrev marknadsekonomin som ett högst felbart system, där han ändå föredrog många aktörers partiella felbedömningar i frågor där de hade ekonomiskt intresse framför att låta en förmodad expert fatta stora beslut åt alla. Bnp ville han inte ens mäta, välståndsökningen i Hongkong blev med tiden uppenbar ändå. De perfektionistiska ambitionerna och tron att rätt ekonomiskt system är lösningen på allt har bara funnits hos revolutionära drömmare. De har framgångsrikt projicerat sin världsbild på andra.

Samma selektiva synsätt finns förstås i alla politiska läger. Som varm frihetsvän tenderar jag att se meningsmotståndare som drivna av viljan att inskränka friheter. Till viss del är det en sund omsorg om den egna ideologins kardinalvärden, men när man tror att motsatsen är meningsmotståndarens drivkraft och motiv så missförstår man ofta hur de tänker och resonerar. Då fördummas samtalet.

Ämnen i artikeln

Kuba
Hongkong
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt