Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-06 23:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-vems-hem-blir-battre-av-att-ingen-kommer-pa-besok/

Ledare

Mattias Svensson: Vems hem blir bättre av att ingen kommer på besök?

Bilden av ett tryggare folkhem?
Bilden av ett tryggare folkhem? Foto: Alexander Mahmoud

Få blir tryggare av att rörligheten inskränks. Det lär oss isoleringen.

Har ditt hem blivit mera ditt så här i isoleringen? Har du bättre kontroll över tillvaron när det blivit svårare med resor, jobb och tjänster och du kanske rent av knappt kan gå utanför dörren?

Extrema situationer hör till undantagen i tillvaron, men som ekonomen Richard Davies konstaterar i den fantastiska boken ”Extreme economies” från förra året så kan de också lära oss ett och annat. För närvarande får vi exempelvis i Sverige – och än mer i våra grannländer – lära oss mer om isolering än de flesta skulle önska.

Ett hem blir inte heller mer av ett hem när man inte kan lämna det, snarare mer av ett fängelse.

Och är det någonting som den nuvarande extrema situationen kan demonstrera, så är det hur falska en del premisser är som präglat samhällsdebatten. 

Identitet står exempelvis inte, som det emellanåt hävdats, i motsats till mobilitet. Ett hem blir inte mer av ett hem av att inte kunna ta emot besökare och gäster som man önskar. Ett hem blir inte heller mer av ett hem när man inte kan lämna det, snarare mer av ett fängelse.

Att isolering inte innebär bättre kontroll över tillvaron eller ökad trygghet är också uppenbart, särskilt för de som knappt tillåts gå utanför dörren för att handla.

Liknelser mellan hem och samhälle är alltid vanskliga. Ingen kan äga och förfoga över ett land fullt av myndiga och självrådiga människor som de kan bestämma över sitt hem.

Men vi kan konstatera att vårt land inte blir mera vårt för att förbindelserna hit har brutits och flygplanen står kvar på marken. Det är precis lika mycket Sverige som tidigare. Däremot riskerar vi också som land förluster i både trygghet och kontroll över tillvaron, särskilt ekonomiskt, genom sämre rörlighet över gränserna.

Känslor är förstås personliga och högst olika. Den som under isolering och sysslolöshet har passat på att städa och reparera upplever säkert ökad hemtrivsel, likaså alla som trivs bäst med att vara för sig själva. Vi människor är bra på att göra dygd av nödvändighet, och en läxa av denna kris är onekligen värdet av att se om sitt hus.

Men för många dominerar nog ändå känslor av vad som saknas när vi isoleras från varandra. Besök av och hos släktingar och vänner – sådant som får ett hem att leva upp – eller bara service och inköp som får det att fungera. Med tiden noterar vi ett tilltagande antal av alla de sätt vi är beroende av och finner trevnad i vår egen och andras rörlighet, och hur betydelsefull den är för vår tillvaro.

Tvärtemot att hota hem och härd är mobiliteten ett välkommet komplement. Sällan är väl exempelvis hemmet så ljuvt som när vi får återse det efter att ha varit i väg någonstans.