Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-15 13:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/meritokratin-far-aldrig-lata-matt-och-medel-bli-mal/

Ledare

Meritokratin får aldrig låta mått och medel bli mål

Har tänkaren någon plats i den moderna utbildningsfabriken?
Har tänkaren någon plats i den moderna utbildningsfabriken? Foto: Friso Gentsch/DPA

DN 26/7 2020. Inifrån akademin kommer allt fler vittnesmål om att formella meriter, prestige och pengar blivit anrika lärosätens mening och mål.

Få världar är så genomsyrade av meritokratins ideal som den akademiska. Intagning, rekryteringar och beviljande av forskningsmedel baseras på så formella kriterier som det bara går för att maximera möjligheterna till tävlan på lika villkor.

Ändå höjs nu kritik mot meritokratin inom akademin.

Mest profilerad är förmodligen Yaleprofessorn Daniel Markovits, som ägnade sin inledningsföreläsning för universitetets juridikstudenter 2015 och sedermera boken ”The meritocracy trap” åt att beskriva meritokratin som ett förljuget ideal.

Markovits, som har akademikerföräldrar och examen i flera ämnen från elituniversitet i både Storbritannien och USA, ger en inblick i en utbildningsvärld som blivit besatt av mätbarhet, status och pengar. Jakten på de högsta betygen börjar för den amerikanska akademikerklassen med intagningen till rätt förskola och skola och hinner redan före universitetsstudierna kosta miljontals kronor.

Det är inte undra på eftersom akademins formella meriter blivit helt avgörande för en ung människas framtid. Samma kandidatexamen kan fördubbla eller tredubbla livsinkomsten om den tas vid rätt elituniversitet, och allt fler karriärer inom administration och affärsliv är förbehållna personer med sådan examen.

En utbildningsvärld som blivit besatt av mätbarhet, status och pengar.

Elituniversitetens platser besätts, trots de formellt likvärdiga kraven, i allt högre utsträckning av barn till de allra rikaste, låt vara med ökad representativitet vad gäller kön, nationalitet och etniskt ursprung.

Samtidigt är Markovits skeptisk till om höga meritokratiska prestationer gynnar de kvaliteter man verkligen vill åt. Elitstudenterna beskrivs som ”eminenta får” – smarta, men smala i sina intressen och stöpta i samma form.

Sverige är inte på långa vägar USA. Vi har framför allt inte samma enorma skillnader i privata utbildningsinvesteringar, utan allmän förskola och skola. Men akademiska trender från landet i väster söker sig också hit.

I böcker som Jonna Bornemarks ”Det omätbaras renässans” kritiseras en växande press från institutionerna att maximera det mätbara. Utöver en pedantisk kunskapssyn, som förbiser värdet av fantasi och nyfikenhet för att ensidigt värdera det strikt empiriska, förväntas leverans av godkända studenter och publiceringar.

Också i Sverige finns indikationer på att en allt vanligare inställning till studier är som den till datorspel: det handlar om att med rätt manövrer ta sig till nästa nivå, att fylla cv:t med imponerande meriter för maximala poäng.

I boken ”Lost in thought” beskriver filosofen Zena Hitz från Maryland, USA hur viljan att fördjupa sig i och diskutera konst, litteratur och idéer kom tillbaka först efter att hon lämnat sin välavlönade universitetstjänst och en tillvaro där alla lever och tänker lika.

Det fördjupande allvaret negligeras, menar Hitz. Undervisningen sköts av de lägst ansedda och betalda i universitetshierarkin. Stora nedskärningar sker på den personliga handledningen. Precis de verksamheter där rätt person genom sitt exempel och via livligt tankeutbyte kan väcka och överföra en verklig kärlek till ämnet.

Mått som betyg och examina, och medel som pengar och poster, kan vara utmärkta belöningar och incitament. Men någonstans på vägen tycks de mer svårkvantifierade kvalitetsvärden som är akademins egentliga strävan ha hamnat i skymundan. Det var aldrig meritokratins syfte, och kan inte accepteras som dess resultat.

Ämnen i artikeln

Utbildning
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt