Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 21:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/merkel-kommer-lamna-ett-stort-tomrum-efter-sig/

Ledare

Merkel kommer lämna ett stort tomrum efter sig

På väg bort.
På väg bort. Foto: Kay Nietfeld/AP

DN 30/10 2018. Angela Merkel lämnar partiledarposten i CDU i december. Sannolikt är hennes tid som förbundskansler också snart slut. Det får konsekvenser bortom Tyskland.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Frasen har upprepats gång på gång det senaste året. Varje motgång för den tyska förbundskanslern har tolkats i samma termer: Det här är början på slutet för Angela Merkel.

Den här gången stämmer det. Merkel hade tidigare sagt att hon skulle ställa upp till omval som partiledare vid kristdemokratiska CDU:s kongress i början på december. Men efter katastrofresultat i två delstatsval på kort tid drar hon tillbaka sin kandidatur. I Bayern för två veckor sedan tappade systerpartiet CSU drygt tio procent. Lika illa gick det för CDU i Hessen i söndags. 

Tanken verkar vara att Merkel genom att ge upp ordförandeklubban ska blidka de interna kritikerna och kunna fortsätta som regeringschef fram till valet 2021.

I teorin är det fullt möjligt för Merkel att sitta kvar som förbundskansler mandatperioden ut. Men i praktiken lär det bli svårare. Det är inte självklart att en ny partiledare skulle vilja spela andrafiol till en skadeskjuten Angela Merkel.

Framför allt hänger inte förbundskanslerns och hennes regerings överlevnad främst på de egna kristdemokraterna. För den socialdemokratiska koalitionspartnern SPD har det gått ännu sämre i Bayern och Hessen. I nationella opinionsundersökningar har partiet halkat efter högerpopulistiska AfD och når inte högre än 15 procent. Efter söndagens valförlust i Hessen lär fler röster höjas inom Socialdemokraterna för att lämna regeringen, som då faller.

Det är alltså ingen vågad gissning att Merkel också tvingas lämna posten som förbundskansler innan mandatperioden nått sin ände.

Det är alltså ingen vågad gissning att Merkel också tvingas lämna posten som förbundskansler innan mandatperioden nått sin ände. Eller att Tyskland tvingas till ett nyval.

Det är heller ingen högoddsare att Tyskland står inför en period av tilltagande politisk instabilitet. Den senaste regeringsbildningen utgjorde ett tydligt förebådande om framtida svårigheter. Socialdemokraterna hade ursprungligen sagt tvärt nej till en ny stor koalition med CDU, men ändrade sig efter att Merkels långdragna förhandlingar med miljöpartister och högerliberaler havererat. Det höga politiska pris SPD hittills betalat för att agera junior partner till CDU riskerar att gjuta i betong de olika partiernas nej till koalitioner med Kristdemokraterna. 

För den tyska högern – och framför allt Bayerns CSU – är Merkels agerande under flyktingkrisen roten till allt ont. Men de svårigheter som drabbar både hennes kristdemokrater och SPD har rötter som sträcker sig bortom 2015. 

Economist noterar i sitt senaste nummer att de traditionella partilojaliteterna, liksom på resten av kontinenten, håller på att lösas upp och att de stora folkrörelsepartierna försvagas. Resultatet är ett mer fragmenterat partisystem och ökad polarisering, som försvårar regerandet. 

Ett mer komplicerat politiskt läge i Tyskland får konsekvenser för Europa. Unionen står inför betydande utmaningar: Storbritanniens utträde, Italiens utmaning mot eurozonens budgetregler, Polens och Ungerns konstanta attacker på EU:s grundprinciper. Allt detta kräver ett starkt tysk-franskt ledarskap, som försvåras av osäkerhet i Berlin respektive Paris.

När Donald Trump flyttade in i Vita huset abdikerade USA i praktiken från positionen som den fria världens ledare. En tysk förbundskansler kan inte ersätta den amerikanska presidenten. Men genom att konsekvent höja rösten för liberala värden och en öppen internationell ordning har Merkel fyllt en del av tomrummet. Vem ska ta sig an den rollen när hon stiger åt sidan?