Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Missilerna släcker inte al-Assads blodtörst

Damaskus, lördag morgon.
Damaskus, lördag morgon. Foto: Hassan Ammar/AP

DN 15/4 2018. USA, Storbritannien och Frankrike har skjutit missiler mot Syrien. Det är inget som förändrar inbördeskrigets grymma verklighet.

Donald Trump brukar stoltsera med sin oberäknelighet, men lördagsmorgonens missilattack mot Syrien var synnerligen väntad. Dels hade presidenten redan i början av veckan twittrat hot om att bestraffa diktatorn Bashar al-Assad för att han ska ha använt kemiska stridsmedel. Dels finns det en logik i att inte låta den misstänkta gasattacken mot staden Douma förra helgen, där minst 60 människor dog, bara passera.

Över 100 kryssningsmissiler avlossades, enligt uppgift mot en forskningsanläggning utanför Damaskus och två platser där stridsgas tillverkas och lagras. Även Storbritannien och Frankrike deltog i anfallet.

Formellt var det naturligtvis ett brott mot folkrätten, eftersom det inte fanns stöd i FN:s säkerhetsråd. Men det beror i sin tur på att Ryssland ständigt lägger in sitt veto för att skydda al-Assad. FN har varit maktlöst mot den syriska regimens krigsförbrytelser under sju år. Ryssland har levererat vapen och sedan 2015 egna bombplan, Iran har skickat marktrupper. Varken al-Assad eller hans uppbackare har någon moralisk rätt på sin sida.

al-Assad har inte bara satt in stridsgas, han har använt stridsflyg, attackhelikoptrar och tungt artilleri mot civila bostadsområden.

Syrien, Ryssland och Iran har också hävdat att den misstänkta gasattacken i Douma var en fejknyhet, och kommer inte att släppa fram inspektörer där det finns något att se. Skulle de hitta något får de inte forska i vem som bär skulden.

Om missilattacken får någon egentlig effekt är däremot ytterst tveksamt. Flygfältet som bombades som repressalie för ett år sedan var i funktion igen bara något dygn efteråt. al-Assad har använt stridsgas vid åtskilliga tillfällen sedan dess, och det finns anledning att tro att den avskräckande verkan uteblir även denna gång.

USA, Storbritannien och Frankrike säger också att det handlade om en begränsad aktion, för att visa att användning av kemiska stridsmedel inte får normaliseras. Mer än signalpolitik blir det dock inte.

Minst 500.000 människor har dödats i det syriska inbördeskriget, halva befolkningen är på flykt. al-Assad har inte bara satt in stridsgas, han har använt stridsflyg, attackhelikoptrar och tungt artilleri mot civila bostadsområden. Alla motståndare kallas terrorister. Men regeringsstyrkornas belägring av östra Ghouta, där Douma ligger, har varit statlig terror av omänskliga dimensioner. Diktatorn är landets överlägset värste massmördare.

Någon amerikansk strategi har egentligen aldrig varit synlig i Syrien.

Missilerna har inte riktats mot ryska installationer, tvärtom har USA talat om i förväg att de inte utgjorde något mål. Ett direkt slag mot Ryssland i Syrien hade fått oöverskådliga följder. Putin skulle ha kunnat känna sig tvungen att ge något slags militärt svar.

Det gör dock att kriget knappast påverkas över huvud taget. al-Assad är på god väg att besegra rebellerna, och kan nu fortsätta blodbadet i Idlibprovinsen i norr.

Någon amerikansk strategi har egentligen aldrig varit synlig i Syrien. Barack Obama undvek att blanda sig i, tills han blev tvungen att ta sig an terrorrörelsen IS. Kurderna i nordöst blev USA:s allierade, och de kontrollerar nu en fjärdedel av landet.

Trumps linje har varit förvillande lik, trots skället på företrädaren. På senare tid har han gjort ett antal motsägelsefulla uttalanden. De 2.000 amerikanska soldaterna skulle tas hem, eller kanske inte. Men om USA helt överger Syrien finns risken att IS studsar tillbaka, liksom att kurderna blir offer för al-Assad, Iran och Turkiet.

Vad USA ska göra i fortsättningen i Syrien, eller för den delen Mellanöstern, är oklart. Kryssningsmissilerna har inte skingrat förvirringen. Någon ”politisk lösning” blir det inte heller. al-Assads ondska regerar vidare.

Läs mer: ”Säkerhetsrådet är bortom en diskussion”

Läs mer: ”Det rör sig nu om två folkrättsbrott”

Läs mer: USA och allierade har anfallit Syrien

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.