Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Mördaren al-Assads triumf är en skam för världen

Segerherren.
Segerherren. Foto: Vahid Salemi

DN 22/7 2018. Bashar al-Assad har lyckats hålla sig kvar vid makten genom att lägga Syrien i ruiner. Hans seger är ett misslyckande för den demokratiska omvärlden.   

Vladimir Putin har vid flera tillfällen träffat sina kolleger från Iran och Turkiet, Hassan Rouhani och Recep Tayyip Erdogan, i Sotji för att överlägga kring den framtida freden i Syrien.

Det är som om gudfäderna i tre maffiafamiljer hade mötts för att gemensamt diskutera hur polis och domstolar ska kunna bli mer framgångsrika i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Syrien är ett av den nya världsordningens hårdast drabbade offer. Det folkliga uppror mot klanen al-Assads regim som inleddes för sju år sedan krossades under det övermäktiga samlade trycket från samtidens sämsta krafter: hyckleri, cynism, fanatism. 

Upproret mot al-Assads regim krossades av samtidens sämsta krafter: hyckleri, cynism, fanatism.

“Väst”, alltmer splittrat och kraftlöst, har gång på gång slagit fast att “Assad måste bort”, men har inte vågat eller kunnat, gå från ord till handling. Den handlingskraft västvärlden ändå lyckats mobilisera har, av förklarliga skäl, riktats mot barbarerna i Islamiska staten (IS). IS har på det viset varit till dubbel nytta för diktatorn i Damaskus: genom att dra på sig eld och genom att ge regimen och dess skyddsmakter, Ryssland och Iran, förevändningar för fortsatt terrorkrig.

Bashar al-Assad har lagt sitt land i ruiner. Han har låtit tunnbomber regna över sin befolkning. Hans styrkor har ödelagt skolor, sjukhus, bagerier. Han har skrivit in sig själv i historieböckerna som skrupelfri massmördare. Men han har vunnit. Med benägen hjälp av storebror i Kreml har Bashar al-Assad vunnit kriget, inte bara mot de islamistiska terroristerna, inte bara mot de militanta rebellerna utan också mot sitt eget folk och dess drömmar om demokrati och frihet.

Det är bittert för alla som tror på någon form av rättvisa. Över 12 miljoner syrier beräknas befinna sig på flykt, hälften av dem i landet, resten är ojämnt fördelade på grannländer och EU. Turkiet härbärgerar tre och en halv miljon syriska flyktingar, Libanon en miljon. Europa, som ändå klagar över sin tunga flyktingbörda, har tagit emot drygt 800 000 syrier, bara drygt 150 000 fler än lilla Jordanien,

Enligt tidningen The Economist (30/6), som ägnar ett nummer åt kriget och dess efterspel, tycks Assad-regimen nu anstränga sig för att förmedla intrycket av ett Syrien på väg att återvända till normalitet, med järnvägstrafik och ett återöppnat nationalmuseum. Men Bashar al-Assad är i grunden mindre intresserad av återuppbyggnad än av att stärka sin egen position och fortsätta splittra sitt folk.

I april instiftade han en ny lag som ger syrier en månad att göra anspråk på sina hus och sin mark, annars exproprieras egendomen av staten. Detta är förstås svårt, för att inte säga omöjligt, när man är på flykt. Så berikar sig diktatorn. Och han belönar de regimtrogna. De tilldelas både hem och affärsrörelser. 

Miljoner syrier har inget att återvända till. Oppositionella fängslas fortfarande. Inte minst männen löper dessutom stor risk att tvångsanslutas till armén och kommenderas till fronten. För kriget må vara över. Men så länge diktatorn Bashar al-Assad har makten kan det aldrig riktigt bli fred. The Economist pekar på risken att syrierna blir “de nya palestinierna”, dömda till evig tröstlös flyktingtillvaro med de konsekvenser i form av politisk och religiös extremism det kan föra med sig.

Massmördaren triumferar. Den demokratiska omvärlden har anledning att inte bara känna skam över sin oförmåga att förhindra detta utan också oro över det pris den i framtiden kan tvingas betala för sin oförmåga.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.