Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/muralmalaren-ersatts-med-moralmalare-i-nacka/

Ledare

Muralmålaren ersätts med moralmålare i Nacka

Foto: Pressbild

DN 8/9 2019. ”Vi är alla ett” – förutom om du är graffitikonstnär. Så tycks den kommunala gatukonstfestivalen resonera.

Statlig konst är ingen lyckad kombination, ofta står begreppen till och med i motsättning till varandra. Inte därför att konsten nödvändigtvis måste vara samhällskritisk till sin natur – föreställningen om att ett lyckat verk är ett provocerande verk är lika tröttsam som passé. Däremot är en förutsättning för konsten att den är fri. Och det är den sällan, när den skapas på beställning.

På detta är Nacka kommuns konstfiasko ett bra exempel. Där ska 20 konstnärer göra om den offentliga miljön i samband med en gatukonstfestival som kallas Wall Street Nacka. 

Till konstnärerna hörde bland annat Huge, som till vardags går under namnet Daniel Fahlström. Han är en erkänd gatukonstnär med uppdrag över hela världen. Men han blev snart petad. Någon på kommunen hade nämligen googlat hans namn och sett att han var förknippad med graffiti (Kulturnyheterna SVT 5/9).

Graffiti är ett etablerat konstuttryck. Men det är nu inte konst Nacka kommun vill ha.

Graffiti, usch och fy! Så kan man ju inte ha det! Nu har kommunen upprättat en lista över icke önskvärd konst. Listan ser ut som om någon spånat ihop den på en servett under en fikarast, utan att själv riktigt veta vad den innebär.

”Rebelliskt. Ilska, aggressivitet. Protest mot dåliga samhället. Subkultur underground, i utkanten. Olagligt. Inte efterfrågat. Taggning, individer, självupptaget. 'Vi mot dom.' Separation, segregering och dualism. Respektlöst. Misstänksamhet. Krig, kamp.”

Vad ska då prägla gatukonsten på festivalen? Av de trevande ledorden att döma tycks Nacka kommun vara ute efter något trevligt och vagt nyandligt:

”Mästerligt. Visdom, klokskap. För det goda samhället. Folkligt, en del av allt där det händer. Lagligt. Efterfrågat. Målningar, grupper, inkluderande. 'Vi är alla ett.' Inkludering, samskapande, medskapande. Respekt. Tillit. Fredligt, mjukt.”

Så lyder önskelistan.

Ja, ”vi är alla ett” – förutom om du är graffitikonstnär. Och man kan också ana att mycket få – om ens någon – av de stora klassiska konstnärerna hade fått godkänt av Nacka kommun. 

Nog måste väl Picassos verk betraktas som underground? Är vidare inte Frida Kahlos selfieporträtt rätt självupptagna? Och snälle Anders Zorn, kan du inte åtminstone måla dit en baddräkt på den där kroppspositiva kvinnan i vattnet?

Just för att undvika den här sortens scenarier brukar man säga att kulturpolitiken inte ska lägga sig i konstens innehåll, att de ska hållas på armlängds avstånd från varandra. SVT Nyheter frågar Fredrika Friberg, stadskreatör i Nacka kommun och initiativtagare till Wall Street Nacka, om detta; om det inte inskränker den konstnärliga friheten att sätta upp listor för vad konsten ska vilja och säga och känna. 

Tvärtom, faktiskt, tycker Fredrika Friberg. Hon förstår inte alls hur folk resonerar. Snarare ger väl de där värdeorden en sorts frihet. ”Det kan ses som goda ingredienser, som råvaror i det konstnärliga skapandet och som input som konstnären kan använda sig av. Det kan också vara en fördel”, menar hon.

Det ligger nog en hel del i det Daniel Fahlström själv säger om Nackas motiv: ”Man vill casha in på det som är edgy och modigt och samtidigt tvätta bort allt som är farligt.”

Graffiti är ett etablerat konstuttryck. Men det är nu inte konst Nacka kommun vill ha. Den vill ha en tam dekoration. Så säg då det: Sökes! Inte en muralmålning men en moralmålning. Företrädelsevis uppbyggliga annonser för ”det goda samhälle” som är Nacka kommun.