Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nar-forintelsens-minne-bleknar-okar-risken-for-nya-folkmord/

Ledare

När Förintelsens minne bleknar ökar risken för nya folkmord

Levande historia. Foto: Adam Daver

DN 27/1 2019. De levande vittnena till Förintelsen blir allt färre. När minnet bleknar ökar risken för att barbariet blossar upp igen.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Marken skrek, jorden gungade och gräset blödde, skriver Historiska museets chef Katherine Hauptman om en massaker på judar år 1941 i nuvarande Ukraina. De döda skyfflades tillsammans med dem som skulle dö ner i en grop. ”Marken skrek och människorna tystnade.”

Texten ingår i en bok som ges ut i samband med utställningen ”Speaking memories – Förintelsens sista vittnen” på Historiska museet i Stockholm. Utställningen öppnade i fredags, två dagar före Förintelsens minnesdag som den 27 januari högtidlighålls i hela världen.

Det kan vara lämpligt att i utställningens titel betona ordet ”sista”. För snart är de borta, de som själva bär minnena av ghettona, lägren, slavarbetet, barackerna och gaskamrarna under Hitlers tredje rike.

Men än finns vittnen, även i Sverige. Några av dem har sina porträtt på Historiska museets utställning. Där berättar de kort sin historia, vad som hände när antisemitismen tog över deras hemländer, hur deras vardag slogs sönder och blev flykt, gripande, svält, lidande.

En del berättar längre, med detaljer om lastbilar, gevärskolvar och dödade mammor, pappor och syskon. Andra, som den kände författaren och föreläsaren Emerich Roth, kortare:

”Jag överlevde Auschwitz och fyra andra koncentrationsläger.”

På utställningen finns också några föremål som gör det ofattbara en aning mer konkret: en fångdräkt från Auschwitz, en resväska och ett stort Torah-skåp från synagogan i Hamburg. Denna synagoga klarade sig ovanligt väl under Novemberpogromen 1938, då tyska nazister slog sönder allt judiskt de kunde lägga händerna på. Rabbinen lyckades smuggla den med tåg till Stockholm, under etiketten ”Gammalt bohag och virke”.

”Denna den mörkaste tid” var mindre än en människoålder sedan.

När det levande minnet av något försvinner underlättas arbetet för dem som medvetet försöker få världen att glömma. Då blir det än lättare att upprepa det som vi sa aldrig skulle få ske igen. Om inte i exakt samma skepnad så i en annan.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 till stor del just för att världen ännu bar Förintelsen i färskt minne. I dag ifrågasätts och kringgås rättigheterna på allt fler platser. 

Samtidigt florerar antisemitiska uttryck, öppet eller i kodspråk som står alldeles klart för de invigda. Den som tror annorlunda kan googla vad som sägs om den ungerske, judiske finansmannen och filantropen George Soros och jämföra det med vad Adolf Hitler sa om ”den internationella finansjudendomen”. Man kan studera hur auktoritära muslimska ledare uttalar sig om judar. Man kan se hur antisemitiskt språk tar sig in i vänsterkritik mot Israels politik

Och man kan med fördel fördjupa sig i hur judar i Europa i dag kläms från två håll, dels från ytterkantshögern, dels från de svenskar med bakgrund i Mellanöstern som tagit med sig det gamla landets konflikter och fiendebilder.

Några av de överlevande berättar om Israel som den stora skillnaden mellan då och nu: om judarna hade haft en egen stat hade Förintelsen aldrig skett. Det är en aspekt som inte får glömmas när Mellanösternpolitik står på agendan. En tvåstatslösning är nödvändig, men den judiska staten är oumbärlig. 

”Förintelsen är unik. Men den har också en universell giltighet genom den lärdom som kan dras från denna den mörkaste tid direkt till vår egen nutid”, säger Lizzie Oved Scheja, director på Judisk kultur och utställningens medproducent.

”Denna den mörkaste tid” var mindre än en människoålder sedan. Andra folkmord har ägt rum sedan dess, om än utan Förintelsens särskilt industriella ondska. Det kan ske igen. Vi har inte råd att nedvärdera de mänskliga rättigheterna, luckra upp minoriteternas skydd. Det rättesnöret är den lilla bindande garanti som finns mot barbariet.