Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-29 12:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nathan-shachar-argentina-blev-rikt-tack-vare-frihandel-men-nu-ar-pengarna-slut/

LEDARE

Nathan Shachar: Argentina blev rikt tack vare frihandel – men nu är pengarna slut

Peronismens senaste ansikte, vicepresident Cristina Kirchner.
Peronismens senaste ansikte, vicepresident Cristina Kirchner. Foto: Alejandro Pagni/AFP

I mitten av förra seklet gjorde Argentina och Sverige samma resa, men åt olika håll. Vi blev en exportnation, och Argentina ett offer för peronismen.

KOLUMNEN. Nathan Shachar är DN:s korrespondent i Jerusalem, författare och fristående kolumnist på ledarsidan.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kring 1947 beslutar sig Emma, en ung kvinna i Buenos Aires, för att begå ett mord. Hon har fått budet att hennes far råkat ta en för stor dos sömnmedel och avlidit. Men hon förstår genast att det är självmord – faderns affärspartner Loewenthal har lyckats få honom dömd för ett brott han ej begått. Emma tänker skjuta Loewenthal och säga till polisen att han våldtagit henne. Men hon är oskuld. För historiens skull måste hon sköta om den detaljen. Hon ser i tidningen att ett av den svenska Johnson-linjens fartyg är på väg att löpa in. Hon håvar in en svensk sjöman på en krog och beger sig sedan till Loewenthal för att ta ut sin hämnd.

”Emma Zunz”, den argentinske nationaldiktaren Jorge Luis Borges berömda novell, är sann, sade han till DN 1985. Han hade bara bytt ut några namn. De svensk-argentinska förbindelserna frodades i och utanför litteraturen. Sveriges mest älskade trubadur Evert Taube blev den han blev i Argentina åren före första världskriget. Hans ballader om livet på Pampas blev svenska nationalklenoder. Evert talade spanska som en infödd – och Borges lärde sig de skandinaviska språken.

Redan 1904 hade fasta båtförbindelser mellan länderna upprättats. Efter andra världskriget badade Argentina i pengar. Det hade skeppat kött och vete på kredit till de allierade och köpte friskt av Atlas Copcos, Holmens, SKF:s och LM Ericssons spetsprodukter. Ofta låg fem av Johnsonlinjens lastfartyg i hamnen samtidigt. De återvände till Sverige med frukt och hudar. 1946 byggde Johnsons ett hypermodernt stålverk utanför Buenos Aires.

Både Sverige och Argentina var mitt uppe i historiska förvandlingar. Det förbenat protektionistiska Sverige skulle snart bli en utpräglad exportekonomi. Argentina, som blivit ett av jordens rikaste länder på frihandel, genomgick ett motsatt systemskifte, mot en statsdirigerad, tullskyddad ekonomi under general Juan Peróns ledning. Borges anade att Peróns populism skulle stå landet dyrt, och led av att se peronismens framväxt som landets stora folkliga ideologi: ”Marxismen, fascismen och peronismen är dumhetens och fanatismens läror…”

24 av de 32 åren sedan 1990 har peronismen styrt landet. 2001 förbjöd en icke-peronistisk regering bankuttag och utlöste ett våldsamt kaos, där pengar miste sitt värde och folk bytte bort familjesilvret mot rödbetor och mjöl. När den krisen bröt ut hade landet två och en halv miljoner anställda i den offentliga sektorn; sex miljoner i den lagliga privatsektorn och två miljoner som levde helt eller delvis av socialhjälp.

Motsvarande siffror i dag vittnar om en hisnande urartning: 4,5 miljoner stats- och kommunanställda, 5,8 miljoner i privatsektorn och 22 miljoner helt eller delvis beroende av understöd. Statsbudgeten omfattar dessutom enorma energisubventioner. Aldrig har den offentliga sektorn varit större och fattigdomen mer utbredd – mellan 40 och 50 procent av befolkningen. Trots alla statens omsorger är Argentina mindre jämlikt än klassamhället Peru – det land i regionen, jämte Chile, där fattigdomen minskat snabbast.

Nu är Argentinas reserver slut. Det finns dollar för ett par månaders import. Peronistregeringen har bönat Kina om hjälp – förgäves. Inflationen har spårat ur och sedelpressarna rullar dygnet runt. De som får betalt i pesos rusar i väg för att växla till sig dollar eller göra inköp. De köper sardiner, nudlar, socker – allt som håller värdet bättre än sedlarna. Men varken handlarna eller deras leverantörer vill ha några pesos och det blir glesare på hyllorna.

Peronistregeringen har bönat Kina om hjälp – förgäves. Inflationen har spårat ur och sedelpressarna rullar dygnet runt.

Argentina måste ha pengar, kvickt. Men i peronistpropagandan är valutafonden IMF en vampyr som suger blodet ur världens fattiga. Att foga sig i dess diktat är en förödmjukelse. I veckan tillträdde en ny chef för IMF:s amerikanska byrå, den förre brasilianske riksbankschefen Ilan Goldfajn. Det är från denne ultraortodoxe herre peronisterna nu måste försöka utverka pengar. Det kommer inte att bli något lån om inte Argentina lovar sluta subventionera konsumtion och trycka sedlar.

Finansminister Martín Guzmán är redo att svälja det beska pillret, men peronismens överhuvud, vicepresident Cristina Kirchner, menar att det vore politiskt självmord att strama åt bidragssystemet så nära inpå presidentvalet 2023.

Argentina är ett strålande exempel på att idéer är lika viktiga ekonomiska drivkrafter som produktionsmedlen. Dess bärande idé har i 90 år varit den så kallade beroendeteorin, skapad av högerekonomen Raul Prebisch, men tidigt anammad av den latinamerikanska vänstern. Enligt den gynnar bytesförhållandena med naturnödvändighet industriländerna, så att tredje världen hela tiden måste exportera mer råvaror för att kunna importera samma mängd industrivaror.

Världshandeln är således en sorts utsugning och export är djupt misstänkt. Peronismen ”lösning” är dels skyhöga importtariffer, dels utförseltullar (som Sverige avskaffade för 120 år sedan). Främmande investeringar, som lyft flera av grannländerna ur fattigdom, ses med misstro av peronismens vänsterfalang, som lett rörelsen hela detta sekel.

Beroendeteorin är vederlagd många gånger om, men den förblir en peronistisk trosartikel. Partiet måste nu antingen bryta mot budorden eller riskera återfall i hyperinflation och kaos.

Ämnen i artikeln

Argentina

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt