Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Nationalismen förgiftar fortfarande Bosnien (och vi har inget lärt)

Foto: Lotta Härdelin

DN 5/10 2018. På söndag hålls det val i Bosnien-Hercegovina. Alltför lite har hänt där sedan kriget  tog slut för mer än två decennier sedan. Men det nationalistiska giftet finns kvar. Och nu sprids det också i resten av Europa.

Det har gått 23 år sedan ett avtal som satte punkt för kriget i Bosnien pressades fram på flygbasen Wright-Patterson i Dayton, Ohio.  

Daytonavtalet var ett tryckförband. Det räddade patienten från att förblöda, men gjorde inget åt orsakerna till blodflödet: de nationalistiska fantasierna, den etniska separatismen, övertygelsen om att man bara kan leva i lycka om man slipper ”de andra”.

Avtalets grundprincip var sortering. Bosnien-Hercegovina fick en konstitution som måste vara varje statsvetares mardröm (eller möjligen dröm). Landet gjordes till ett slags etnifierat Excelark med egna kolumner för de tre dominerande befolkningsgrupperna: bosniaker (”muslimer”), kroater och serber. Statsbildningen utgörs av två ”entiteter”, Republika Srpska och den bosniakisk-kroatiska federationen. Federationen är i sin tur indelad i ett större antal ”kantoner”. 

Varje entitet har sitt eget parlament och sin egen president, men det finns också ett parlament på central nivå och ett trehövdat gemensamt presidentskap: statschefsfunktionen utövas av ett presidium om tre personer, en från varje etnisk huvudgrupp.

Åren har gått, men kriget är ännu nära.

Bosnien-Hercegovina lider svårt av arbetslöshet, men vad man än kan säga om det gravt fragmentiserade politiska systemet så skapar det sysselsättning för politiker och byråkrater. Det påstås att landet har 14 jordbruksministerier.

På söndag ska det hållas val till alla dessa församlingar och poster. Hur kommer det att gå? Antagligen som vanligt. Nationalismen vinner igen, för så mycket annat finns det inte att välja på.

Efter snart två och ett halvt decennium sitter tryckförbandet kvar. Det är gulnat och solkat, men ingen verkar vilja eller våga avlägsna det och låta Bosnien bli en normal stat. Riskerna framstår som för stora och påträngande. Åren har gått, men kriget är ännu nära.

Etnisk identitetspolitik är fortfarande förhärskande. Samma partier nu som då, som före och under krigsåren. Det är spöklikt. Och Bosnien-Hercegovina, detta undersköna land som skulle kunna vara ett av Europas mest attraktiva resmål, blir alltmer Europas sorgliga gengångare, en nästan bortglömd eller förträngd påminnelse om avståndet mellan nationalismens drömvärld och dess verklighet.

Medelinkomsten i Bosnien ligger på 400 euro i månaden, drygt 4 000 kronor. Födelsetalen är usla. Hälften av alla unga är arbetslösa. Men det kunde ändå vara värre. Det har varit mycket värre.

Omarska. Stupni Do. Sarajevo. Mostar. Srebrenica. Namn som under kriget laddades med tunga insikter om människans förmåga att lära sig hata grannar och landsmän. Granatattacker mot bostadskvarter och folksamlingar. Läger. ”Etnisk rensning”. Massakrer.  Allt detta för att få leva utan ”de andra”.

Bosnien borde ha lärt oss något om hur potent och dödligt det nationalistiska giftet är. Men vi tycks inget ha lärt. I stället injiceras nu detta gift i land efter land i Europa, också i de länder där man under Bosnienkriget talade om ”Balkan”, som handlade det om en del av världen som visserligen befann sig geografiskt nära vårt eget Europa, men hörde hemma i en helt annan, primitiv tid.  

På 90-talet samlade sig ändå omvärlden till sist i gemensamma ansträngningar för att stoppa blodbadet. I dag är det nationalisterna som bygger internationella koalitioner. I det serbiska nationalistpartiets vänkrets hittar man numera både Vladimir Putin och den före detta Trump-strategen Steve Bannon. Det bådar illa, för Bosnien, för oss alla.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.