Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-18 21:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nato-ar-socialdemokraternas-voldemort/

Ledare

Ledare: Nato är Socialdemokraternas Voldemort

Säg det inte, säg det inte! Utrikesminister Ann Linde (S).
Säg det inte, säg det inte! Utrikesminister Ann Linde (S). Foto: Jessica Gow/TT

DN 13/1 2021. I sitt Natomotstånd behandlar S-företrädare ”alliansfriheten” som en religiös dogm.

Det är inte av hänsyn till freden i Europa utan till partiet.

Svensk säkerhetspolitik måste vara ”långsiktig, förutsägbar och präglas av kontinuitet”. Det slog utrikesminister Ann Linde (S) fast på Folk och försvars pågående digitala rikskonferens.

Ministern glömde, eller låtsades glömma, ett ord: socialdemokratisk. För det är ju ett faktum sedan urminnes tider att det för Ann Lindes parti finns två sorters säkerhetspolitik: den S-märkta och den oansvariga.

Aldrig är detta så tydligt som i Natodebatten. Eller vilken ”Natodebatt”? Någon sådan får inte ens föras i Sverige, det är oansvarigt. Den diskussion som blossade upp i vintras gäller inte ens ett medlemskap utan bara en ”Natooption”. Alltså att Sverige öppnar för att någon gång, eventuellt, kanske, i en obekant framtid, ansöka om ett medlemskap.

Bara debatten om optionen anses av S vara oansvarig. Den ”rubbar de säkerhetspolitiska balanserna i vårt närområde” och leder till ”förvirring och frågetecken kring var Sverige står”, enligt Linde och försvarsminister Peter Hultqvist i en debattartikel i Expressen.

Ibland blir argumenten mot Natooptionen rent hisnande. Till exempel skrev två S-höjdare, Niklas Karlsson som är ordförande i försvarsberedningen och Kenneth G Forslund, ordförande i utrikesutskottet, i SvD att den bara var en skenmanöver. Huvudsyftet var att med hjälp från C och L mygla fram en SD-stödd regering.

Och det handlar alltså bara om debatten om optionen. Då förstår ju alla hur oansvarig en debatt om själva medlemskapet skulle vara.

Det var i mitten av december som riksdagen beslöt att Sverige, precis som Finland, borde ”uttala” en Natooption för att upprätthålla möjligheten att söka medlemskap i försvarsalliansen. Detta sedan SD svängt i frågan om optionen, dock inte om medlemskapet.

Men regeringen har inga planer på att lyssna till något så oansvarigt som en riksdagsmajoritet, slog Ann Linde åter fast på rikskonferensen. Det är lätt att instämma i M-ledaren Ulf Kristerssons kritik: ”Det är riksdagen som bestämmer över regeringen – inte regeringen som bestämmer över riksdagen.”

Varför en svensk Natooption skulle störta Östersjöregionen in i ett säkerhetspolitiskt kaos, när inte den finska har gjort det, kunde utrikesministern inte förklara på annat sätt än att den finska redan har funnits i 25 år ”och alla vet exakt vad den innebär och inte”.

Regeringen har inga planer på att lyssna till något så oansvarigt som en riksdagsmajoritet

Nato är inte en fläckfri organisation. Trumpåren har – även om USA och Sverige fortsatt att utveckla försvarssamarbetet – varit avskräckande. Några av medlemsländerna lämnar i dag mycket att önska vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Men även sedan Trump skapat tvivel kring de säkerhetsgarantier som är Alliansens kärna förblir den garanten för Europas frihet och fred – inte minst när Rysslands regim blir allt mer auktoritär och aggressiv.

Som de flesta vet är Sverige redan på många sätt ett Natoland. Vi övar med organisationen, deltar i en rad formella samarbeten och har separata försvarsavtal med Natos medlemsländer. De nära banden har funnits sedan 1950-talet, numera öppet men under kalla kriget hemligt och hycklande.

Orsaken till spelet under bordet var densamma som till att vi än i dag inte kan föra en rak och rimlig debatt om ett medlemskap. Det handlar inte om freden i Europa utan inom socialdemokratin. Partiet innehåller såväl försvars- och Natovänner som pacifistiska neutralitetsnostalgiker som drömmer om Olof Palmes dagar.

Det är risken för en uppslitande intern debatt som gör att många socialdemokrater behandlar alliansfriheten som en religiös dogm som aldrig får ifrågasättas. Och att de betraktar Nato som Harry Potters Voldemort, något som inte får nämnas vid namn.

Men att S har ett internt tankeförbud mot ett medlemskap behöver inte hindra någon annan att föra debatten vidare. Sverige bör gå mot ett fullt medlemskap. Och regeringen bör lära sig att lyssna på riksdagen.

Ämnen i artikeln

Donald Trump
Ann Linde
Nato
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt