Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/ngaire-woods-ett-avtalslost-brexit-framstar-allt-mer-som-ett-riskfyllt-projekt/

Ledare

Ngaire Woods: Britterna blir ett lättare byte för Kina efter Brexit

Premiärministrarna Theresa May och Li Keqiang. Foto: Andy Wong

Ensam är inte stark. Det står särskilt tydligt för Storbritannien efter den riktning som världen har tagit de senaste åren.

KOLUMNEN. Ngaire Woods är professor i internationell ekonomi och dekanus vid The Blavatnik School of Government vid universitetet i Oxford.

Rätta artikel

Ensam är inte stark. Det står särskilt tydligt för Storbritannien efter den riktning som världen har tagit de senaste åren.

Världen har bevittnat dramatiska förändringar sedan 2016, då de brittiska väljarna röstade för att deras land ska lämna EU. Ingen av händelserna var lätt att förutse 2016, men det faktum att de inträffat gör att det blivit av akut nationell vikt för Storbritannien att undvika ett avtalslöst utträde. 

Det är särskilt tre förändringar som har skapat en fientlig omvärld för ett självsäkert litet land som vill ge sig av på egen hand. För det första har världens regelstyrda system skadats allvarligt. För det andra verkar inte Kina längre vara en så lyckad partner för Storbritannien. Och för det tredje har techplattformar gjort demokratin i Storbritannien, och på andra håll, alltmer sårbar för utländsk inblandning.

2016 kunde britterna förlita sig på multinationella arrangemang – inom handel, säkerhet och diplomati – som, med USA:s stöd, kunde vara ett alternativ till EU. Som den dåvarande presidenten Barack Obama sa skulle USA ”mobilisera världen till att samarbeta med oss” i frågor av världsomspännande intresse, såsom Irans kärnteknikprogram. I handelsfrågor var USA förbundet att använda sig av Världshandelsorganisationen WTO:s procedurer snarare än ensidigt tillämpande av sanktioner.

USA:s presidentval i november 2016 ändrade dramatiskt förutsättningarna för Storbritannien. Under president Donald Trump har USA dragit sig ur kärnteknikavtalet med Iran, infört ensidiga handelssanktioner (inklusive mot egna allierade) och förklarat sin avsikt att dra sig ur klimatavtalet från Paris. 

Trump har förklarat sig villig att riva sönder gällande handelsavtal, och undergräver WTO genom att vägra utse domare till organisationens organ för tvistlösning. Och, utan att diskutera saken med sina allierade, har Trump ensidigt förklarat att USA tänker dra tillbaka militära styrkor från Afghanistan och Syrien.

Detta nya USA, som vill sköta sig självt, destabiliserar globala allianser, regler och institutioner som Storbritannien måste förlita sig på i ännu högre grad om man lämnar EU utan ett avtal. Britterna har ekonomiska intressen och säkerhetsintressen i hela världen, men kan inte på egen hand skapa regler och se till att de efterlevs. Utan USA behöver Storbritannien starka, samstämmiga vänner som man kan arbeta ännu tätare med. Grannarna i EU är de tydligaste kandidaterna.

En andra förändring rör Storbritanniens förhållande till Kina. Vid tiden för folkomröstningen verkade Kina vara en lovande och mäktig ny partner. President Xi Jinpings påkostade och mycket omskrivna fyradagarsbesök i Storbritannien 2015 hyllades som en enorm framgång. Britterna såg framför sig ett nytt ”gyllene decennium” av bilaterala relationer. Förhållandet glänser betydligt mattare i dag. Kina har fullt upp med handelskriget med USA, en lägre ekonomisk tillväxt och växande utmaningar med det ambitiösa projektet att bygga en ny sidenväg samt de problem som telekomjätten Huawei har i hela världen. 

Ett Storbritannien som inte är med i EU:s inre marknad eller tullunion skulle ha en mycket lägre prioritet för Kina. När den brittiska premiärministern Theresa May besökte Kina i början av 2018 var mottagandet mycket dämpat.

För närvarande är EU det bästa försvaret för den brittiska demokratin.

När Storbritannien lämnar EU tvingas landet förhandla ensamt med Kina, utan tyngden hos Tyskland som har betydligt starkare bilaterala handelsförbindelser med Kina. Vad värre är, om Storbritannien lämnar EU utan avtal måste man snabbt skriva handelsavtal med andra länder. 

Britterna skulle utsättas för stark press att öppna viktig infrastruktur, såsom energi och telekom, för mer kinesiska investeringar. I en värld som alltmer präglas av konkurrens och konfrontation mellan USA och Kina har Storbritannien ett mycket större intresse att göra gemensam sak med grannarna i EU.

Till sist: När en knapp majoritet av väljarna i juni 2016 röstade för att skydda den brittiska demokratin mot ”utlänningar” var det få som misstänkte att Ryssland och andra främmande makter i hemlighet infiltrerade och påverkade brittisk politik via sociala medier. Och skandalen kring Facebook och Cambridge Analytica hade ännu inte briserat. 

Numera vet vi att Ryssland använde falska twitterkonton för att twittra #ReasonsToLeaveEU till och med på omröstningsdagen. Fast det är svårt att hindra sådana störningar. Det är till och med svårare för Storbritannien eftersom de stora företagen inom sociala medier inte är baserade i landet.

För närvarande är EU det bästa försvaret för den brittiska demokratin. Det var påtryckningar därifrån som tvingade Google att införa offentlighetsregler. Annonsörer tvingas nu bevisa att de är EU-medborgare eller EU-baserade juridiska personer. EU:s East stratcom task force sysslar med att motarbeta desinformationskampanjer. En uppförandekod för techbolag i hela Europa tvingar dem att snabbare ta bort olagliga hatinlägg. 

Att lämna EU är en enorm utmaning under de bästa förhållanden. Men stora, världsomvälvande förändringar som inträffat efter 2016 har gjort ett avtalslöst Brexit till ett ännu mer riskfyllt projekt. I en fientlig värld behöver Storbritannien mer än någonsin sina europeiska vänner.

Översättning: Lars Ryding

Copyright: Project Syndicate