Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 21:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nu-ar-det-dags-for-en-omfattande-skattereform/

Svensk politik

Nu är det dags för en omfattande skattereform

Illustration: Magnus Bard

DN 24/6 2020. Finanspolitiska rådet har lagt bra förslag för hur en skattereform skulle kunna se ut.

Skatten är den största utgiften för de allra flesta svenska hushåll. Ändå är den notoriskt svår att överblicka. Likabehandling av olika inkomstslag och olika typer av konsumtion är en god utgångspunkt, eftersom det skapar ett robust, rättvist och lättöverskådligt skattesystem.

Med tiden tenderar dock undantagen att bli regel. Redan 2010 hade 509 förändringar urholkat principerna om likabehandling från skattereformen i början av 1990-talet, och de har inte blivit färre sedan dess.

Strävsamhet, ambition och eget arbete måste vara viktigare än att äga och låna.

Inkomsterna är inte heller lätta att överblicka. Hur många har med jobbskatteavdrag och andra märkliga konstruktioner koll på hur mycket en extra arbetsinsats ger i plånboken? Marginalskattetrappan innehåller många och branta steg och försvårar översikt över kopplingen mellan arbetsinsats och förtjänst.

Kapital har i sin tur fem olika skattesatser. Eftersom skatten på kapitalinkomster är betydligt lägre än för arbetsinkomster, särskilt vid högre inkomster, så används ofta företagskonstruktioner av olika slag för att låta höginkomsttagare med yrken som så medger att betala betydligt lägre skatt.

I förlängningen är det knappast medborgarna som vinner på ett krångligt och invecklat skattesystem. Ekonomer talar helst om att det innebär effektivitetsförluster när resurser styrs mot mindre produktiv användning, som när olika beskattningsnivåer leder till att kapital styrs mot nya och högre bostadslån i stället för mot mer produktiva investeringar.

Men det är också en regel med få undantag att när kostnaden är dold och diffus så kostar det i slutänden onödigt mycket. Dessutom finns ett demokratiskt värde i att veta vad man betalar.

Behovet av en omfattande skattereform är alltså betydande. Ett sådant förslag – eller två, för att visa att det kan göras på olika sätt – lanserades på tisdagen av Finanspolitiska rådet.

Det är ett välriktat alexanderhugg mot härvan av olika nivåer och undantag. Inkomstskatter förenklas i förslaget till kommunalskatt och en 5 eller 10-procentig statsskatt efter brytpunkten. Avdragsdjungeln omvandlas samtidigt till ett generellt grundavdrag för alla, vilket främst gynnar låg- och medelinkomsttagare.

Kapitalskatten får en generell nivå på 30 eller 35 procent, vilket skulle innebära ett viktigt skifte. Att äga fastigheter jämställs med att hyra, vilket leder till en fastighetsavgift på omkring 1 procent av taxeringsvärdet med undantag för hushåll med låga inkomster. Momsen blir generell på 21 procent.

De förväntade fördelningseffekterna tar i många stycken ut varandra. Höginkomsttagare får lägre skatt på arbete, men högre på kapital och de allra rikaste betalar något mer av sin totala inkomst. Det generösa grundavdraget ger samtidigt skattelättnader för låginkomsttagare.

Många av alliansregeringens specifika skattesänkningar försvinner alltså, som jobbskatteavdraget och rut. De infördes av goda skäl, men andan i de nya förslagen går i samma riktning. Det lönar sig mer att arbeta och även med moms på städtjänster ger ett rejält grundavdrag god anledning att hålla svarta jobb vita också i fortsättningen. 

Ett färdigt förslag kommer förstås att se annorlunda ut. Redan i rapporten noteras det att exempelvis ensamstående mödrar riskerar att få något sämre disponibel inkomst, vilket vore oönskat och därför måste kompenseras på något sätt.

Den generella färdriktningen i den skattereform som står inskriven i januariavtalet bör dock följa Finanspolitiska rådets och gärna gå i linje med dess mer radikala förslag, med rejält sänkta inkomstskatter mot högre kapitalskatt inom ramen för ett oförändrat skattetryck. För detta talar effektivitetsskäl, eftersom skattekilarna i dag är mycket olika mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster, vilket leder till fusk och felallokering av resurser.

Men det är också en rättvisefråga. Strävsamhet, ambition och eget arbete måste vara viktigare än att äga och låna. Annars kan inte människor med nya idéer utmana det bestående, och ekonomiska skillnader riskerar att stelna i oöverstigliga klyftor.

Ämnen i artikeln

Bard
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt