Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-19 11:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nu-tar-vi-tillbaka-utanforskapsomradena/

Ledare

Nu måste vi ta tillbaka utanförskapsområdena

Foto: Johan Nilsson/TT

DN 20/11 2018. De kriminella gängen vore inget utan sina minderåriga underhuggare. Vad gör de ens ute, vind för våg? Sveket här är dubbelt: både från föräldrarna och från samhället.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Det är lätt att bli uppgiven inför situationen i utanförskapsområdena. Ständigt dessa nya rubriker om bilbränder, blåljuspersonal som attackeras och dödsskjutningar som mest liknar avrättningar. Detta påverkar inte bara de kriminella ligornas medlemmar, utan också deras familjer och grannar; vanligt folk som tvingas leva under en parallell rättsordning. 

Som i Malmö. Där nekades tre män att komma in på en nattklubb för en månad sedan, eftersom en av dem var för full. Det slutade med att polisen fick komma och hämta en av dem, en "gängman".  Några dagar senare spreds uppgifter om att ordningsvakterna nu skulle tvingas ”böta” 250 000 kronor till mannen som stoppats i dörren.

Sydsvenskan beskriver  hur unga killar på moped markerat närvaro utanför ordningsvakternas hem. Deras hem har beskjutits, kraftiga sprängladdningar har detonerat på platser med koppling till dem och deras familjer. Snart uppgavs ”böterna” ha höjts till 600 000 kronor. Och fortfarande kan polisen inte garantera säkerheten för vare sig ordningsvakterna eller deras familjer. 

Så blir det på platser där gängen tillåts ta över. Det är inte bara oförrätter det gäller. Det är också bland annat lokala företagare som ska betala för ”beskydd” och beläggs med diverse påhittade skulder. Och ve den som går till polis, ve den som vittnar.

Det är ett omfattande arbete som krävs på de platser som tidigare övergetts.

Man kan fundera mycket över vad det är som gjort att situationen har blivit så extrem just här i vårt land. Varför det dödliga våldet är så utbrett jämfört med liknande länder, och uppklaringsgraden så låg: bara ett av fem gängrelaterade mord blir löst. Men nu står vi inför faktum. Och vi har inte råd att slösa bort mer tid. 

De goda nyheterna är att Sverige kan när Sverige lägger manken till. På flera håll har man lyckats få bukt med gängkriminaliteten. I Gårdsten i Göteborg sattes till exempel patrullerande poliser in – lite som forna tiders kvarterspolis. Det lokala bostadsbolaget har trygghetsvärdar ute dygnet runt samt erbjuder lärlingsplatser och jobb till områdets unga. 

Så har samhället genom åren byggt upp ett förtroendekapital. Dessutom har man satt upp övervakningskameror, vilket gjort att knark inte längre säljs öppet ute på torget. Det tillhör nu i stället lokalborna. Och till nästa år kommer Gårdsten att plockas bort från polisens lista över särskilt utsatta områden.

Jämte sådana satsningar finns projekt som Operation Fenix. Metoden går ut på att slå ut ledarna för de här grupperingarna. Kan man inte fängsla dem för de stora brotten, så kan man alltid sätta dit dem för mindre brott, såsom ekonomiskt fiffel, vapeninnehav, fortkörning, vad som. 

Man får aldrig ge sig: Livet som kriminell ska vara besvärligt, och straffa sig. När tillräckligt många är borta från gatorna får det dessutom den positiva effekten att folk vågar prata igen. Berätta vad de vet. Vittna om brott. Vilket underlättar polisens fortsatta arbete ännu mer.

Vi behöver därutöver ett Operation Lilla Fenix. För dessa kretsar vore ingenting utan alla sina minderåriga underhuggare och hantlangare. Vad gör de ens ute, vind för våg? Sveket här är dubbelt: både från föräldrarna och från samhället. Genom att se till att alla barn går i skolan säkrar man inte bara deras framtid utan också andras. 

Det är ett omfattande arbete som krävs på de platser som tidigare övergetts. Men det är nödvändigt. Utanförskapsområden ska tas tillbaka, sakta men säkert, bit för bit.